FÖRSTA gången jag hörde talas om vittnena var under min högskoletid i Kutaisi. En av mina grannar berättade att vittnena inte använder ikoner i sin tillbedjan och att de inte tror att Jesus är Gud. Det var tvärtemot vad jag lärt mig som ortodox.

När jag flyttade tillbaka till min hemstad, Tsageri, sommaren 1992 upptäckte jag att vittnena fanns där också. Jag hade en negativ syn på dem, men min mamma höll inte alls med. Hon hade hört mycket positivt om dem och tyckte att jag själv skulle ta reda på vad de står för.

Två pionjärbröder, Pavle och Paata, brukade besöka en familj i vårt område. Jag fick höra att flera grannar brukade vara med och ställa frågor, så jag bestämde mig för att  också gå dit. Varje gång jag ställde en fråga slog bröderna upp Bibeln och bad mig läsa direkt ur den. Det berörde mig djupt – jag såg sanningen i Bibeln med egna ögon.

Jag började vara med i en bibelstudiegrupp som Pavle och Paata höll i. Sommaren därpå blev tio av oss döpta. Längre fram blev även min mamma ett Jehovas vittne.

När jag tänker tillbaka är jag så tacksam för att bröderna besvarade alla mina frågor genom att låta mig läsa direkt ur Bibeln. Detta hjälpte mig att hantera den inre konflikt som uppstod när min tro blev ifrågasatt. Att få svar direkt från Bibeln gjorde djupt intryck på mig, så nu vill jag hjälpa andra att få upp ögonen för sanningen på samma sätt.