allt: Eller ”traditionerna”. Det grekiska ordet parạdosis syftar på något som har förmedlats för att andra ska följa det, till exempel information, anvisningar eller tillvägagångssätt. I de kristna grekiska skrifterna används ordet ibland om goda traditioner som med rätta var en del av sann tillbedjan. (2Th 2:15, fotnot; 3:6, fotnot) Till exempel kunde den information som aposteln Paulus hade fått om hur man skulle högtidlighålla Herrens kvällsmåltid med rätta förmedlas till de kristna församlingarna som en godtagbar kristen tradition. (1Kor 11:23) Men samma grekiska ord används ofta om traditioner som var felaktiga eller som följdes eller betraktades på ett sätt som gjorde dem skadliga eller oacceptabla. (Mt 15:2, 3; Mk 7:3, 5, 13; Kol 2:8)

utan att ha huvudet täckt: Eller ”utan slöja på huvudet”. I det judiska samhället och i delar av den forntida grekisk-romerska världen ansåg många att det var ett tecken på anständighet att kvinnor täckte sitt hår, eller bar slöja, när de visade sig offentligt. Det Paulus säger i det här kapitlet visar att även kristna kvinnor brukade täcka sitt huvud under det första århundradet. Det verkar som att vissa kvinnor, bland annat trollkvinnor och prästinnor inom olika kulter, tog av sig slöjan och lät håret hänga fritt när de menade sig vara under inflytande av en övernaturlig kraft. Om en kvinna gjorde så i den kristna församlingen skulle hon ha visat brist på respekt för Jehovas anordning med ledarskap och underordnande. Det kan ha varit därför Paulus gav vägledning om detta ämne till de kristna i Korinth. (1Kor 11:3–10; se studienoter till 1Kor 11:10, 15.)

hon hade rakat sitt huvud: Det Paulus säger här visar att det ansågs skamligt för en kvinna att ha rakat huvud eller vara kortklippt. Det kan ha berott på att det vanligtvis bara var slavar, och möjligtvis även kvinnor som hade ertappats med att vara otrogna, som hade rakat huvud. Dessutom talas det i de hebreiska skrifterna om kvinnor som fick ”de vackra håruppsättningarna” ersatta med ”skallighet”, ett tecken på sorg. (Jes 3:24) Vi känner inte till alla detaljer, men Paulus liknar den skam en skallig kvinna kände vid den skam en kvinna i den kristna församlingen skulle orsaka om hon bad eller profeterade utan att ha något på huvudet. Skammen skulle vara så stor att det var som att hennes huvud var helt rakat, och hon skulle visa brist på respekt för Guds princip om ledarskap. (1Kor 11:3–10; se studienot till 1Kor 11:15.)

ett tecken på att hon underordnar sig: Eller ”ett myndighetstecken”. I det här kapitlet ger Paulus anvisningar om anordningen med ledarskap. (1Kor 11:3) Här tar han upp att en kristen kvinna bör ha något på huvudet om hon ber eller profeterar i församlingen. Det är ett synligt bevis för andra, även för änglarna, på att hon underordnar sig och erkänner att Gud har gett förordnade män uppgiften att ta ledningen i församlingen. När en kvinna har något på huvudet i vissa situationer visar hon att hon villigt underordnar sig myndigheten i församlingen. (1Kor 11:4–6; se studienoter till 1Kor 11:5, 15.)

i stället för en huvudbonad: Det här är enda gången i de kristna grekiska skrifterna som det grekiska ord som har återgetts med ”huvudbonad” (peribọlaion) förekommer. Det används om något man sveper om sig, till exempel en sjal som täcker huvudet och axlarna. Bland judar och greker utgjorde hårlängden en tydlig skillnad mellan män och kvinnor. Slavkvinnor och möjligtvis även kvinnor som hade ertappats med att vara otrogna fick håret avrakat eller kortklippt. (Se studienot till 1Kor 11:5.) En kvinnas långa hår var en naturlig påminnelse om att hon var underställd ledarskap. (1Kor 11:3) En kvinna som hade något på huvudet som ”ett tecken på att hon underordnar sig” när hon bad eller profeterade i den kristna församlingen visade inför andra, däribland änglarna, att hon erkände principen om ledarskap. (1Kor 11:3–16, 10; se studienot till 1Kor 11:10.)

ni är oeniga: Eller ”det finns grupperingar bland er”. (Se studienot till 1Kor 1:10.)

sekter bland er: Eller ”grupperingar bland er”. Som det nämns i den föregående versen hade Paulus fått rapporter om att det fanns oenighet i församlingen i Korinth. Han sa att sådana sekter skulle göra det tydligt vilka individer i församlingen som Gud godkänner. De som höll sig undan sådana sekter och grupperingar och ödmjukt gjorde det de kunde för att stärka kärleken och enheten skulle utmärka sig som trogna och visa sig vara sanna kristna med goda motiv. På det här sättet kunde sekter eller grupperingar göra det tydligt vilka som Gud godkände. (Läs mer om ordet ”sekt” i studienoten till Apg 24:5.)

Herrens kvällsmåltid: Eller ”Herrens nattvard”. Det här är enda gången detta uttryck förekommer i de kristna grekiska skrifterna, och det syftar på den minneshögtid som Herren Jesus Kristus instiftade före sin död den 14 nisan. Måltiden består av osyrat bröd och vin, som är symboler för Kristus kropp och blod. Matteus och Johannes, som var ögonvittnen och deltagare första gången måltiden hölls, beskrev detta tillfälle och händelser runt omkring i sina evangelier. (Mt 26:17–30; Joh 13:1–38) Markus och Lukas var inte på plats vid det tillfället, men gav några kompletterande detaljer. (Mk 14:17–26; Lu 22:7–39) Paulus kommer med ytterligare upplysningar om vissa inslag i Herrens kvällsmåltid i samband med att han ger församlingen i Korinth anvisningar. (1Kor 10:16–22; 11:20–34) Enligt Lukas och Paulus sa Jesus till sina lärjungar: ”Fortsätt göra detta till minne av mig.” (Lu 22:19; 1Kor 11:24, 25) Det är därför även passande att kalla Herrens kvällsmåltid för minneshögtiden. Syftet med Herrens kvällsmåltid är att högtidlighålla minnet av Jesus död, och det är den enda högtid som Bibeln befaller de kristna att hålla.

den ene är hungrig medan den andre är berusad: Paulus tillrättavisar de kristna i Korinth eftersom några av dem inte uppträdde på ett enat och värdigt sätt under högtiden. Några tog med sig egen mat som de åt före eller under mötet. En del av dem drack för mycket vin och blev berusade. Andra hade ingen mat med sig, och de var hungriga och skämdes när de var tillsammans med dem som hade mycket. De som var dåsiga och distraherade kunde inte delta i Herrens kvällsmåltid på ett värdigt sätt eller visa uppskattning för den.

Det jag har tagit emot från Herren: Paulus var inte tillsammans med Jesus och de 11 apostlarna när Herrens kvällsmåltid instiftades den 14 nisan 33 v.t., så den här informationen måste han ha ”tagit emot från Herren” genom en inspirerad uppenbarelse eller genom någon som berättat om händelsen. Även om några översättningar använder Guds namn här, syftar det grekiska ordet Kỵrios (Herren) i det här sammanhanget tydligtvis på Herren Jesus Kristus.

representerar: Se studienot till Mt 26:26.

varje gång: I det här sammanhanget behandlar Paulus hur minnet av Jesus död ska högtidlighållas, inte hur ofta. På grekiska använder han ordet hosạkis (både i vers 25 och i den här versen), som betyder ”så ofta som”, ”närhelst”, ”varje gång”. Paulus sa att de smorda kristna skulle förkunna Herrens död till dess han kommer, dvs. tills Jesus kommer för att ta dem till himlen och för att verkställa dom. Från och med då kommer Herrens kvällsmåltid inte längre att hållas. (Se studienot till Mt 24:30.)

kroppen: Dvs. Herrens kropp.

äter och dricker nämligen en dom över sig: Herrens kvällsmåltid är en gemenskapsmåltid och har vissa likheter med anordningen med gemenskapsoffer i det forntida Israel. Man kunde frambära ett sådant offer och sedan delta i en gemenskapsmåltid. (Se Ordförklaringar under ”Gemenskapsoffer”.) Men i Moses lag fanns det ett förbud mot att äta en sådan måltid medan man var oren. Om man gjorde det skulle man ”utplånas från sitt folk”. (3Mo 7:20, 21) På liknande sätt är de smorda delaktiga med varandra i tron under Herrens kvällsmåltid och tar tillsammans del av brödet och vinet, som representerar Jesus kropp och blod. De har också delaktighet med Jehova, som ligger bakom anordningen. Den här måltiden är helig, så Paulus varnar de kristna och säger att de måste rannsaka sig själva före Herrens kvällsmåltid. (1Kor 11:27–29) Den som tar del och samtidigt gör sig skyldig till orena, oskriftenliga eller hycklande handlingar skulle äta och dricka ”en dom över sig” eftersom han inte visar respekt för lösenanordningen. (Jämför Heb 10:28–31.)

sover i döden: Ordagrant ”sover”. I det här sammanhanget avses tydligtvis andlig död.

fostras vi av Jehova: Paulus uppmanar här de kristna i Korinth att ta emot den fostran och tillrättavisning de fick på grund av sitt respektlösa uppförande vid Herrens kvällsmåltid. (1Kor 11:27, 29) Om de tog emot den här fostran kunde de undvika att bli fördömda tillsammans med världen, dvs. den orättfärdiga värld som har vänt sig bort från Gud. Enligt Bibeln ger Jehova sitt folk tillrättavisning därför att han älskar dem. (5Mo 11:2; Ord 3:11, 12; Jer 7:28; Heb 12:5, 6)

fostras ... av Jehova: Paulus kan ha anspelat på orden i Ord 3:11, 12, där det står: ”Min son, förkasta inte Jehovas fostran, ... för dem som Jehova älskar tillrättavisar han.” I Ord 3:11 återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH) tillsammans med substantivet för ”fostran”. I Heb 12:5, 6 citerar Paulus dessa verser från Ordspråksboken, och därför används namnet Jehova i huvudtexten till Nya världens översättning. (Se Tillägg C1.) På grund av att en liknande ordalydelse används här i 1Kor 11:32 samt att de grekiska orden för ”fostra (tillrättavisa)” och ”fostran” som används här och i Heb 12:5, 6 är samma som de som används i Ord 3:11, 12 i Septuaginta används Guds namn i huvudtexten till 1Kor 11:32. (Se Tillägg C3 introduktion; 1Kor 11:32.)