Första Samuelsboken 15:1–35
15 Samuel sa till Saul: ”Jehova sände mig för att smörja dig till kung över sitt folk Israel,+ så lyssna nu på Jehova.+
2 Det här är vad arméernas Jehova säger: ’Jag ska ställa amalekiterna till svars för det de gjorde mot Israel när de motarbetade dem under deras vandring från Egypten.+
3 Ge dig av och krossa amalekiterna+ och utplåna* dem+ och allt de har. Du ska inte skona dem.* Döda+ både man och kvinna, barn och spädbarn, tjur och får, kamel och åsna.’”+
4 Saul kallade samman folket och mönstrade dem i Tẹlaim: 200 000 fotsoldater och 10 000 man från Juda.+
5 Saul ryckte fram ända till Ạmaleks stad och arrangerade ett bakhåll i dalen.*
6 Sedan sa Saul till keniterna:+ ”Ge er av från amalekiterna, så att jag inte utplånar er tillsammans med dem.+ För ni visade lojal kärlek mot israeliterna+ när de kom från Egypten.” Då gav sig keniterna av från Ạmalek.
7 Saul dödade och förföljde amalekiterna+ från Havịla+ ända bort till Shur,+ som gränsar mot Egypten.
8 Agag,+ amalekiternas kung, tillfångatogs levande, men alla de andra dödades* med svärd.+
9 Saul och hans män skonade* Agag och det bästa av småboskapen, nötboskapen, göddjuren och baggarna, ja allt av värde.+ Allt sådant ville de nämligen behålla.* Men de utplånade allt som saknade värde och som de inte ville ha.
10 Sedan kom Jehovas ord till Samuel:
11 ”Jag sörjer* att jag gjorde Saul till kung, för han följer inte längre mig och har inte gjort som jag har sagt.”+ Det gjorde Samuel mycket bedrövad, och han ropade högt till Jehova hela natten.+
12 När Samuel steg upp tidigt på morgonen för att söka upp Saul sa man till honom: ”Saul gick till Karmel+ och reste ett monument till sin egen ära,+ och sedan gick han vidare till Gilgal.”
13 Till slut träffade Samuel Saul. Då sa Saul: ”Må Jehova välsigna dig. Jag har gjort som Jehova har sagt.”
14 Men Samuel sa: ”Hur kommer det sig då att jag hör får som bräker och kor som råmar?”+
15 Saul svarade: ”Det är amalekiternas djur, för soldaterna skonade det bästa av småboskapen och nötboskapen för att kunna offra dem åt Jehova, din Gud. Men allt annat har vi förstört.”*
16 Då sa Samuel till honom: ”Tyst! Du ska få höra vad Jehova sa till mig i natt.”+ ”Berätta!” sa Saul.
17 Samuel fortsatte: ”Hur var det när du blev överhuvud för Israels stammar och Jehova smorde dig till kung över Israel?+ Var du inte obetydlig i dina egna ögon då?+
18 Längre fram gav Jehova dig ett uppdrag och sa: ’Ge dig av och döda de syndfulla amalekiterna.*+ Strid mot dem tills du har utplånat dem.’+
19 Så varför gjorde du inte som Jehova sa? I stället kastade du dig girigt över bytet+ och gjorde det som Jehova förbjöd!”
20 ”Men jag gjorde ju som Jehova sa!” invände Saul. ”Jag gav mig av på uppdraget jag fick av Jehova, och jag förde hit Agag, amalekiternas kung, och dödade folket.+
21 Men soldaterna tog får och kor från bytet, det bästa av det som skulle förstöras, för att offra det i Gilgal åt Jehova, din Gud.”+
22 Då sa Samuel: ”Betyder brännoffer och slaktoffer+ lika mycket för Jehova som att man lyder Jehovas röst? Nej, lydnad är bättre än offer,+ och att lyssna är mer värt än baggars fett.+
23 För upproriskhet+ är lika illa som spådomskonst,+ och förmätenhet är lika illa som magi och avgudadyrkan.* Du har förkastat Jehovas ord,+ och därför har han förkastat dig som kung.”+
24 Då sa Saul till Samuel: ”Jag har syndat, för jag har överträtt Jehovas befallning och dina ord. Jag var nämligen rädd för folket och gjorde bara som de sa.
25 Snälla, förlåt mig min synd, och följ med mig så att jag kan böja mig ner inför Jehova.”+
26 Samuel sa: ”Nej, jag följer inte med dig, för du har förkastat Jehovas ord, och Jehova har förkastat dig. Du ska inte längre vara kung över Israel.”+
27 När Samuel vände sig om för att gå högg Saul tag i kanten på hans mantel,* men den slets bort.
28 Då sa Samuel till honom: ”I dag har Jehova slitit kungamakten över Israel ifrån dig, och han ska ge den åt någon som är bättre än du.+
29 Och den Högste i Israel+ står vid sitt ord+ och ändrar* sig inte. Han ändrar* sig inte, som människor gör.”+
30 Då sa Saul: ”Jag har syndat. Men visa mig ära inför de äldste i mitt folk och inför Israel. Följ med mig tillbaka, så ska jag böja mig ner inför Jehova, din Gud.”+
31 Då följde Samuel med honom, och Saul böjde sig ner inför Jehova.
32 Och Samuel sa: ”För fram Agag, Ạmaleks kung, till mig.” Agag gick tvekande* fram till honom, eftersom han hade tänkt: ”Nu är mitt liv inte längre i fara.”*
33 Men Samuel sa: ”Ditt svärd har fått kvinnor att sörja sina barn, och nu kommer din mor att få sörja mest av dem alla.” Sedan högg Samuel Agag flera gånger så att han dog där inför Jehova i Gilgal.+
34 Sedan gick Samuel till Rama, och Saul återvände till sitt hus i sin hemstad Gịbea.*
35 Samuel träffade inte Saul mer under resten av sitt liv, för han sörjde över honom.+ Och Jehova kände sorg över* att han hade gjort Saul till kung över Israel.+
Fotnoter
^ Eller ”vig ... åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
^ Eller ”inte visa något medlidande”.
^ Eller ”wadin”.
^ Eller ”vigdes åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
^ Eller ”hade medlidande med”.
^ Eller ”ville de inte viga åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
^ Eller ”ångrar”.
^ Eller ”vigt åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
^ Eller ”vig de syndfulla amalekiterna åt tillintetgörelse”. Se Ordförklaringar under ”Viga åt tillintetgörelse”.
^ Ordagrant ”husgudar”.
^ Eller ”ärmlösa överklädnad”.
^ Eller ”ångrar”.
^ Eller ”ångrar”.
^ Eller möjligen ”självsäkert”.
^ Eller ”Dödens bitterhet är säkert förbi”.
^ Ordagrant ”Sauls Gibea”.
^ Eller ”ångrade”.