Första Korinthierbrevet: Titlar som denna fanns tydligtvis inte med i den ursprungliga texten. Gamla handskrifter visar att de lades till senare, utan tvivel för att det skulle bli lättare att skilja breven från varandra. En papyruskodex som är känd som P⁴⁶ visar att avskrivare använde titlar på bibelböcker. Denna kodex innehåller nio av Paulus brev och dateras ofta till omkring 200 v.t., vilket gör den till den tidigaste tillgängliga samlingen av hans brev. I inledningen till Paulus första inspirerade brev till korinthierna i den här kodexen står titeln Pros Korịnthious A (”Till korinthierna 1”). (Se ”Paulus första brev till korinthierna” i Mediagalleriet.) Andra tidiga handskrifter, till exempel Codex Vaticanus och Codex Sinaiticus från 300-talet v.t., innehåller samma titel. I de handskrifterna förekommer titeln både i början och i slutet av brevet.

Andra Korinthierbrevet: Titlar som denna fanns tydligtvis inte med i den ursprungliga texten. Gamla handskrifter visar att de lades till senare, utan tvivel för att det skulle bli lättare att skilja breven från varandra. (Se studienot till 1Kor Titel.)

Från Paulus ... och Timoteus, vår broder: Det var Paulus som skrev det här brevet till korinthierna, men han inkluderar Timoteus i den inledande hälsningen. Timoteus var tydligtvis tillsammans med Paulus i Makedonien när detta brev skrevs omkring år 55 v.t. (Apg 19:22) När Paulus kallar Timoteus ”vår broder” syftar han på ett andligt släktskap.

apostel: Se studienot till Rom 1:1.

de heliga: Se studienot till Rom 1:7.

Akaja: Se studienot till Apg 18:12.

Må ... visa er generös omtanke och ge er frid: Paulus använder den här hälsningen i 11 av sina brev. (Rom 1:7; 1Kor 1:3; Gal 1:3; Ef 1:2; Flp 1:2; Kol 1:2; 1Th 1:1; 2Th 1:2; Tit 1:4; Flm 3) I sina brev till Timoteus använder han en liknande hälsning, men då lägger han till egenskapen ”barmhärtighet”. (1Ti 1:2; 2Ti 1:2) Forskare har påpekat att Paulus, i stället för att använda det vanliga ordet för ”hälsningar”, chairein, ofta använder ett grekiskt ord som låter ungefär likadant, chạris, något som visar att han önskar att församlingarna ska få rikligt med ”generös omtanke”, eller ”välvilja”. (Se studienot till Apg 15:23.) Ordet ”frid” för tankarna till den vanliga hebreiska hälsningen shalọ̄m. (Se studienot till Mk 5:34.) När Paulus använder uttrycken ”generös omtanke” och ”frid” betonar han tydligtvis det goda förhållande som de kristna har fått till Jehova Gud tack vare lösenoffret. Och när han beskriver varifrån den generösa omtanken och friden kommer, så omtalar han Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus som två olika personer.

den innerliga barmhärtighetens Far: Det grekiska substantiv som har återgetts med ”innerliga barmhärtighetens” (oiktirmọs) beskriver här en djup medkänsla. Gud kallas den innerliga barmhärtighetens Far eftersom medkänsla har sitt ursprung hos honom och är en viktig del av hans personlighet. Medkänsla driver honom att handla barmhärtigt mot sina trogna tjänare när de drabbas av prövningar.

all trösts Gud: Det grekiska substantivet parạklēsis, som här har återgetts med ”tröst”, betyder ordagrant ”det att kalla till sin sida”. Det förmedlar tanken på att vara vid någons sida och hjälpa och uppmuntra honom när han drabbas av prövningar eller känner sig ledsen. (Se studienot till Rom 12:8.) En tanke som en del fört fram är att det Paulus säger om tröst från Gud är en anspelning på Jes 40:1, där det står: ”’Trösta mitt folk, trösta det’, säger er Gud.” (Se också Jes 51:12.) Ett besläktat grekiskt ord (parạklētos) återges med ”hjälparen” i Joh 14:26 och syftar då på Jehovas heliga ande. Gud använder sin mäktiga verksamma kraft för att trösta och hjälpa människor i situationer som ur deras synvinkel verkar hopplösa. (Apg 9:31; Ef 3:16)

tröstar: Eller ”uppmuntrar”. (Se studienot till 2Kor 1:3.)

prövningar: Eller ”svårigheter”, ”problem”. Det grekiska ordet har grundbetydelsen ”tryck” eller ”press” och används i Bibeln i överförd bemärkelse om betryck, nöd eller lidande som beror på pressande förhållanden. Det används ofta om lidande i samband med förföljelse. (Mt 24:9; Apg 11:19; 20:23; 2Kor 1:8; Heb 10:33; Upp 1:9) Det kan till exempel syfta på att man blir fängslad eller dödad för att man är lojal mot Jehova. (Upp 2:10) Men andra omständigheter, till exempel svält (Apg 7:11), fattigdom och situationer som föräldralösa eller änkor ofta hamnar i (Jak 1:27) samt äktenskap och familjeliv (1Kor 7:28), kan också innebära olika grader av svårigheter och prövningar.

prövningar: Eller ”svårigheter”. (Se studienot till 2Kor 1:4.)

Bröder: Ibland syftar uttrycket ”bröder” på både män och kvinnor.

de svårigheter som vi råkade ut för i provinsen Asia: Bibeln säger inte vilket tillfälle Paulus tänkte på här. Det kan ha varit upploppet i Efesos som beskrivs i Apg 19:23–41. Det kan också ha varit när han kämpade ”mot vilddjur i Efesos”, något som beskrivs i 1Kor 15:32. (Se studienot.) Båda de här händelserna kunde ha kostat Paulus livet. (2Kor 1:9)

genom att be innerligt för oss: Eller ”genom att be ödmjukt för oss”. Det grekiska substantivet dẹēsis, som oftast återges med ”innerlig bön”, har beskrivits som en ”ödmjuk och innerlig vädjan”. I de kristna grekiska skrifterna används detta substantiv endast om böner riktade till Gud. Bibeln framhåller gång på gång värdet av böner för medtroende, oavsett om de frambärs av enskilda personer eller av en grupp. (Jak 5:14–20; jämför 1Mo 20:7, 17; 2Th 3:1, 2; Heb 13:18, 19.) Jehova lyssnar till och besvarar ödmjuka, innerliga böner som är i enlighet med hans vilja. (Ps 10:17; Jes 30:19; Joh 9:31; 1Jo 5:14, 15) En sådan bön kan påverka vad Gud gör och när han gör det. (Se studienot till Apg 4:31.)

om många ber: Eller ”på grund av många bedjande ansikten”. I det här sammanhanget kan den ordagranna grekiska lydelsen, ”på grund av många ansikten”, förmedla tanken på ansikten som är vända upp mot Gud i bön. Paulus säger också att många kommer att vilja tacka Gud när han besvarar de böner som frambärs för Paulus räkning. Paulus var mer intresserad av att Jehova skulle äras än att det skulle gå bra för honom själv.

mänsklig vishet: Ordagrant ”köttslig vishet”, dvs. den här världens mänskliga vishet. (Jämför 1Kor 3:19.)

sådant ni kan läsa och förstå: Det grekiska ordet anaginọ̄skō, som har återgetts med ”läsa”, kan förstås i en mer bokstavlig bemärkelse, ”känna väl”, och i så fall skulle frasen kunna återges med ”sådant som ni redan känner till och förstår”. Men när det används i samband med något skrivet betyder det ”känna igen” och återges ofta med ”läsa” eller ”högläsa”. Det används om både privat och offentlig högläsning av Skrifterna. (Mt 12:3; Lu 4:16; Apg 8:28; 13:27)

fullt ut: Ordagrant ”till slutet”. I det här sammanhanget betyder detta grekiska idiom tydligtvis ”fullständigt”, ”fullt ut”. Men en del menar att det ordagranna uttrycket syftar på tid, och innebörden blir i så fall att Paulus hoppades på att de skulle fortsätta förstå detta ”till slutet”.

så att ni kunde få anledning till glädje än en gång: Paulus besökte Korinth första gången under sin andra missionsresa år 50 v.t. Han grundade församlingen där och stannade i ett år och sex månader. (Apg 18:9–11) När han var i Efesos under sin tredje missionsresa planerade han att besöka Korinth för andra gången. Men de planerna blev aldrig verklighet. (1Kor 16:5; 2Kor 1:16, 23) När Paulus talar om en ”anledning till glädje än en gång” kan han ha syftat på det här andra besöket som aldrig blev av. Eller så kan han ha syftat på att han ville besöka dem två gånger på samma resa, som han nämner i följande vers. (Se studienot till 2Kor 1:16.)

glädje: I flera grekiska handskrifter används inte ordet för ”glädje” (charạ) i den här versen, utan ordet chạris, som kan översättas med ”generös omtanke”, ”välvilja”, ”välsignelse”. Den senare delen av versen skulle därför möjligen kunna återges med ”så att ni kunde få välsignelse två gånger”. Flera svenska bibelöversättningar förmedlar den tanken.

jag hade tänkt besöka er på väg till Makedonien: När Paulus var i Efesos år 55 v.t. under sin tredje missionsresa planerade han att korsa Egeiska havet och ta sig till Makedonien via Korinth. Och på vägen tillbaka till Jerusalem tänkte han besöka församlingen i Korinth igen, tydligen för att ta med sig gåvan till bröderna och systrarna i Jerusalem, som han tidigare hade skrivit om. (1Kor 16:3) Detta var den resrutt Paulus hade planerat, men han hade goda skäl att ändra sina planer. (Se studienot till 2Kor 1:17.)

och det var väl inget jag tog lätt på, eller hur?: I ett brev som Paulus skrev före 1 Korinthierna (se studienot till 1Kor 5:9) sa han tydligtvis till de kristna i Korinth att han hade tänkt besöka dem på väg till Makedonien. Lite senare, i sitt första inspirerade brev till korinthierna, informerade han dem om att han hade lagt om sin resrutt och skulle besöka dem först efter att han hade varit i Makedonien. (1Kor 16:5, 6) Det verkar därför som att några, kanske ”superapostlarna” i församlingen i Korinth (2Kor 11:5), anklagade honom för att inte hålla sina löften. Till sitt försvar säger Paulus att det här inte var något han ”tog lätt på”. Det grekiska ordet för ”lätt” förmedlar tanken på ombytlighet eller obeslutsamhet. Det kan användas om någon som är opålitlig och som ändrar sig utan att tänka på konsekvenserna. Men Paulus var inte ombytlig och tänkte inte själviskt när han gjorde upp sina planer. Det fanns en bra anledning till att han sköt upp besöket. I 2Kor 1:23 sa han att han ändrade sina planer för att ”bespara” dem sorg. Han ville ge dem tid att omsätta råden han hade gett dem i praktiken, så att hans besök kunde bli mer uppmuntrande när han väl kom.

ja och menar nej: Eller ”ja och nej i samma andetag”. Ordagrant ”ja och nej”. (Se studienot till 2Kor 1:17.)

Silvanus: Paulus nämner den här medarbetaren även i 1Th 1:1 och 2Th 1:1, och Petrus nämner honom i 1Pe 5:12. I Apostlagärningarna kallas han Silas. Av den skildringen förstår man att han var en framträdande medlem av den kristna församlingen i Jerusalem under det första århundradet. Han var en profet och en av Paulus reskamrater under hans andra missionsresa. Silvanus var tydligtvis romersk medborgare, vilket kan förklara varför hans romerska namn används här. (Apg 15:22, 27, 32, 40; 16:19, 37; 17:14; 18:5)

har de blivit ja genom Jesus: Dvs. Guds löften har bekräftats, infriats och uppfyllts genom Jesus. Det är med hjälp av honom – allt han lärde och gjorde – som löftena i de hebreiska skrifterna har uppfyllts. Jesus fullständiga lojalitet som människa skingrade alla eventuella tvivel när det gällde Jehovas löften.

genom honom som vi säger amen till Gud: Det ord som har återgetts med ”amen” är en translitterering av ett hebreiskt ord som betyder ”må det bli så” eller ”sannerligen”. I Upp 3:14 omtalar Jesus sig själv som ”Amen”, och han kallas så eftersom han uppfyllde det som var förutsagt om honom när han var på jorden. Och tack vare att han var trogen hela sitt liv och dog en offerdöd är han en garanti för att alla Guds löften kommer att bli verklighet. Detta ger ökad tyngd åt det ”amen” som brukar avsluta böner som riktas till Gud genom Kristus. (Se studienot till 1Kor 14:16.)

sitt sigill: På Bibelns tid använde man ett sigill som en underskrift eller en stämpel för att visa vem som ägde något, för att bestyrka att något var äkta eller för att bekräfta en överenskommelse. På ett bildligt sätt har Gud satt ett sigill på de smorda med sin heliga ande för att visa att de är hans egendom och har utsikten att få evigt liv i himlen. (Ef 1:13, 14)

en garanti på det som ska komma: Eller ”ett förskott (en handpenning) på det som ska komma”. Det grekiska ordet arrabọ̄n förekommer tre gånger i de kristna grekiska skrifterna, och varje gång handlar det om att Gud smörjer kristna med anden, dvs. Guds heliga ande, eller verksamma kraft. (2Kor 5:5; Ef 1:13, 14) Den heliga anden verkar på ett speciellt sätt på de smorda och är som ett förskott på det de ska få i framtiden. Kristna som har blivit smorda med helig ande är övertygade om att de har hoppet om att komma till himlen eftersom de har fått denna garanti. I den fulla betalningen ingår bland annat att de får en oförgänglig kropp i himlen (2Kor 5:1–5) och att de får odödlighet (1Kor 15:48–54).

mig själv: Eller ”min själ”. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)

Vi är inte herrar över er tro: Paulus var övertygad om att hans trogna bröder och systrar ville göra det som var rätt. Det var deras tro som gjorde att de stod fasta, inte Paulus eller någon annan människa. Det grekiska verb som har återgetts med ”är ... herrar över” (kyrieuō) kan ha betydelsenyansen att härska över andra eller vara förtryckande. Petrus använde faktiskt ett liknande ord när han uppmanade de äldste att ”inte härska över dem som är Guds egendom”. (1Pe 5:2, 3) Paulus förstod att den myndighet han hade fått som apostel inte gav honom rätt att förtrycka andra. Han säger i stället att vi är medarbetare till er glädje, vilket visar att han inte såg sig själv eller dem han samarbetade med som överordnade, utan som tjänare som gjorde allt de kunde för att hjälpa korinthierna att tjäna Jehova med glädje.