Första Korinthierbrevet: Titlar som denna fanns tydligtvis inte med i den ursprungliga texten. Gamla handskrifter visar att de lades till senare, utan tvivel för att det skulle bli lättare att skilja breven från varandra. En papyruskodex som är känd som P⁴⁶ visar att avskrivare använde titlar på bibelböcker. Denna kodex innehåller nio av Paulus brev och dateras ofta till omkring 200 v.t., vilket gör den till den tidigaste tillgängliga samlingen av hans brev. I inledningen till Paulus första inspirerade brev till korinthierna i den här kodexen står titeln Pros Korịnthious A (”Till korinthierna 1”). (Se ”Paulus första brev till korinthierna” i Mediagalleriet.) Andra tidiga handskrifter, till exempel Codex Vaticanus och Codex Sinaiticus från 300-talet v.t., innehåller samma titel. I de handskrifterna förekommer titeln både i början och i slutet av brevet.

Efesierbrevet: Titlar som denna fanns tydligtvis inte med i den ursprungliga texten. Gamla handskrifter visar att de lades till senare, utan tvivel för att det skulle bli lättare att skilja breven från varandra. (Se studienot till 1Kor Titel och ”Paulus brev till efesierna” i Mediagalleriet.)

en apostel: Se studienot till Rom 1:1.

de heliga: Se studienot till Rom 1:7.

i Efesos: De här orden finns med i tidiga, väl ansedda grekiska handskrifter och i gamla översättningar, men de saknas i vissa gamla handskrifter. En del som inte tror att de här orden var med i den ursprungliga texten menar att Paulus skickade det här brevet till Laodikeia. (Kol 4:16) Men orden ”till [eller ”i”] Laodikeia” finns inte med i en enda handskrift. Och alla de tidiga handskrifter som inte har med ”i Efesos” i den här versen har med en överskrift till brevet där det står ”Till efesierna”. Även tidiga skribenter ansåg att det här brevet var riktat till efesierna. Dessutom är det ingen handskrift som nämner någon annan stad än Efesos här.

Efesos: På Bibelns tid var detta en rik handelsstad och ett viktigt religiöst centrum. Staden låg på Mindre Asiens västkust, mitt emot ön Samos. Efesos var huvudstad i den romerska provinsen Asia. (Se Ordförklaringar, Tillägg B13 och ”Efesos teater med omgivning” i Mediagalleriet.)

lärjungar till Kristus Jesus: Eller ”i gemenskap med Kristus Jesus”. Ordagrant ”i Kristus Jesus”. Tanken som förmedlas är gemenskap, harmoni och enhet. I Paulus brev till efesierna skriver han flera gånger att de smorda kristna är ”förenade med” Jesus eller ”i gemenskap med” honom. Det lyfter fram vilken viktig roll Jesus har när det gäller att skapa enhet. (Se till exempel Ef 1:4, 11; 2:13, 21.)

Må … visa er generös omtanke och ge er frid: Se studienot till Rom 1:7.

i himlen: Paulus uttrycker sig här som om de smorda redan hade fått ”varje andlig välsignelse i himlen”, fast de fortfarande var på jorden. Sammanhanget visar att Gud hade utvalt dem till att få ett himmelskt arv tillsammans med Jesus och att han hade gett dem en garanti på att de skulle få det arvet. (Ef 1:11, 13, 14) När de blir utvalda till arvingar lyfts de bildligt talat upp medan de fortfarande är på jorden. (Ef 1:18–20; 2:4–7)

världens grundläggning: Se studienot till Lu 11:50.

förenade med honom: Dvs. Kristus. (Ef 1:3; se studienot till Ef 1:1.)

Han bestämde på förhand: I den grekiska texten är det också möjligt att koppla det här till den föregående versen. I så fall skulle meningen börja med: ”I kärlek [v. 5] bestämde han på förhand.”

bestämde på förhand: Jehova bestämde på förhand att en grupp efterföljare till Kristus skulle bli adopterade som söner till Gud och få styra med Jesus i himlen. Det han bestämde på förhand var att det skulle finnas en sådan grupp, inte vilka individer som skulle ingå i den. Den här aspekten av Jehovas avsikt fanns med i den första profetian i 1Mo 3:15, som Jehova uttalade strax efter att Adam hade syndat. (Gal 3:16, 29; se studienot till Rom 8:28.)

adopterade som hans barn: Eller ”adopterade som hans söner”. (Se studienoter till Rom 8:15; Gal 4:5.)

befriade genom en lösen: Se studienoter till Mt 20:28; Rom 3:24 och Ordförklaringar under ”Lösen, friköpande”.

hans blod: Dvs. Jesus Kristus blod. I en del översättningar används här ordet ”död”, men den ordagranna återgivningen ”blod” överensstämmer med Bibelns lära att blod kan sona synder. (Se Ordförklaringar under ”Försoning”.) På försoningsdagen offrades vissa bestämda djur. Översteprästen tog med sig något av deras blod in i det allra heligaste i tälthelgedomen eller templet och bar fram det inför Gud. (3Mo 16:2–19) Det som hände på försoningsdagen förebildade sådant som Jesus gjorde, som Paulus förklarar i sitt brev till hebréerna. (Heb 9:11–14, 24, 28; 10:11–14) Precis som översteprästen tog med sig offerblod in i det allra heligaste, så bar Jesus fram värdet av sitt blod inför Gud i himlen.

tack vare att Guds generösa omtanke är så stor: Eller ”tack vare hans generösa omtankes rikedom”. Efesos var en stad där många hade det bra ekonomiskt sett, men Paulus brev visar att verkliga rikedomar är andliga och har med Guds generösa omtanke att göra. (Ef 1:18; 2:7; 3:8) Paulus använder det grekiska uttryck som har återgetts med ”generös omtanke” 12 gånger i sitt brev till efesierna. När han träffade de äldste från Efesos vid ett tidigare tillfälle nämnde han också denna fina egenskap. (Apg 20:17, 24, 32; se studienot till Apg 13:43 och Ordförklaringar under ”Generös omtanke”.)

den heliga hemligheten om sin vilja: Paulus nämner uttrycket ”helig hemlighet” flera gånger i sitt brev till efesierna. Jehovas heliga hemlighet kretsar i huvudsak kring Jesus Kristus. (Kol 2:2; 4:3) Men Guds heliga hemlighet har många aspekter. Den innefattar Jesus identitet som den utlovade avkomman, eller Messias, hans uppgift i Guds avsikt (1Mo 3:15) och en himmelsk regering, Guds messianska rike (Mt 13:11; Mk 4:11). Den innefattar även församlingen av smorda kristna, som Kristus är huvudet för (Ef 5:32; Kol 1:18; Upp 1:20), den uppgift som de smorda som ska ärva riket tillsammans med Jesus har (Lu 22:29, 30) och att de väljs ut bland både judar och icke-judar (Rom 11:25; Ef 3:3–6; Kol 1:26, 27). (Se studienoter till Mt 13:11; 1Kor 2:7.)

en förvaltning: Eller ”ett sätt att förvalta saker på”. Det grekiska ord som används här (oikonomịa) betyder ordagrant ”hushållning”, ”förvaltning av ett hus(håll)”. Det syftar inte på en regering, utan på ett sätt att förvalta saker på. Den förståelsen stämmer med hur ordet används i Ef 3:9. (Jämför Lu 16:2; Ef 3:2 och Kol 1:25, där samma grekiska ord används.) Den här förvaltningen är inte samma sak som Guds messianska rike. Den är i stället Jehovas sätt att ta hand om sin universella familj, eller sitt hushåll. Med hjälp av den här förvaltningen kommer medregenterna i Guds rike att samlas in och alla förnuftsbegåvade skapelser förenas, vilket resulterar i frid och enhet med Gud genom Jesus Kristus.

förena allt i Kristus: Eller ”samla in allt i Kristus”. Förvaltningen som Jehova har upprättat kommer att genomföras i två faser. Första fasen är att samla in det som är i himlen, dvs. de som ska regera tillsammans med Kristus i himlen. (Rom 8:16, 17; Ef 1:11; 1Pe 1:4) Den här fasen började vid pingsten år 33 v.t. (Apg 2:1–4) Den andra fasen är att samla in det som är på jorden, dvs. de som ska leva i ett paradis på jorden som undersåtar till den himmelska regeringen. (Joh 10:16; Upp 7:9, 10; 21:3, 4)

Vi blev ju på förhand utvalda: Se studienot till Ef 1:5.

märkta med ett sigill: På Bibelns tid använde man ett sigill som en underskrift eller en stämpel för att visa vem som ägde något, för att bestyrka att något var äkta eller för att bekräfta en överenskommelse. På ett bildligt sätt sätter Gud ett sigill på de smorda med sin heliga ande genom Kristus. Han gör det för att visa att de är hans egendom och har utsikten att få evigt liv i himlen. (Se studienot till 2Kor 1:22.)

som: Syftar på Guds heliga ande, eller verksamma kraft, som nämns i den föregående versen. Även om några handskrifter använder ett grekiskt pronomen i maskulinum här, så har ett pronomen i neutrum starkt stöd i handskrifterna. Ett pronomen i neutrum stämmer överens med hur Guds ande omtalas i andra bibelverser. Några forskare menar att senare avskrivare använde ett pronomen i maskulinum för att få det att verka som att den heliga anden är en person. (Se studienoter till Mt 28:19; Joh 14:17.)

en garanti på att vi ska få: Eller ”ett förskott på”, ”en handpenning på”. Paulus använder här en juridisk term (arrabọ̄n) som ofta syftar på en liten del av ett belopp som betalas i förväg. Det här ordet förekommer tre gånger i de kristna grekiska skrifterna, och varje gång syftar det på att Gud smörjer kristna med ”den utlovade heliga anden”, hans verksamma kraft. (Ef 1:13, 14; 2Kor 1:22; 5:5) Den heliga anden verkar på ett speciellt sätt på de smorda och är som ett förskott, eller en garanti, på det de ska få i framtiden. Kristna som har blivit smorda med helig ande är övertygade om att de har hoppet om att få komma till himlen eftersom de har fått denna garanti. De får den fulla betalningen när de får en oförgänglig kropp i himlen. (2Kor 5:1–5)

vårt arv: Dvs. det himmelska arv som väntar de kristna som är smorda med helig ande. Anden är ”en garanti” på att de ska få sitt arv. (1Pe 1:4, 5) För smorda kristna innebär detta arv mer än bara ett liv i himlen. De utgör ”det som är i himlen” som ska samlas in under Jesus för att bli ”Guds arvingar och Kristus medarvingar”. (Ef 1:10; Rom 8:16, 17) Grundbetydelsen av det grekiska verbet för ”ärva” är att en arvinge får något som han är berättigad till. Ofta är han det på grund av släktskap, som när en son ärver sin far. (Gal 4:30) Men här och i de flesta andra fall som detta ord förekommer i de kristna grekiska skrifterna används det i en bredare betydelse om att få något som en gåva från Gud. (Mt 19:29; 1Kor 6:9)

Guds folk: Ordagrant ”egendomen”. Den här egendomen är församlingen av smorda kristna. (Apg 20:28) I 1Pe 2:9 beskrivs den här gruppen av kristna som ”Guds särskilda egendom”.

uppenbarar: Se studienot till Rom 16:25.

era sinnen: Ordagrant ”ert hjärtas ögon”. Det här uttrycket syftar på en människas bildliga syn eller uppfattningsförmåga. (Jes 44:18; Jer 5:21; Hes 12:2, 3; Mt 13:13–16) Paulus säger till de smorda kristna att Gud har upplyst dem så att de kan ”förstå vilket hopp han har kallat … [dem] till”. Den här andliga insikten övertygar dem om att de ska få en underbar belöning – ett hopp som blev säkert när Gud visade sin mäktiga kraft genom att uppväcka Jesus från döden.

världsordningen: Eller ”tidsåldern”, ”eran”. I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet aiọ̄n på den nuvarande orättfärdiga världsordningen. (Gal 1:4) Paulus visar även att det ska komma en ny världsordning med en regering där Jesus är kung. (Se Ordförklaringar.)