Hesekiel 21:1–32
21 Jehovas ord kom till mig igen:
2 ”Människoson, vänd dig mot Jerusalem och gör ett uttalande mot de heliga platserna, och profetera mot Israel.
3 Säg till Israel: ’Så här säger Jehova: ”Jag kommer emot dig, och jag ska dra mitt svärd ur skidan+ och utplåna både den rättfärdige och den onde hos dig.
4 Eftersom jag ska utplåna både den rättfärdige och den onde hos dig ska mitt svärd dras ur sin skida mot alla människor från söder till norr.
5 Alla människor ska inse att det är jag, Jehova, som har dragit svärdet ur skidan, och det ska inte föras tillbaka till sin plats.”’+
6 Och människoson, du ska sucka och darra, ja, du ska sucka bittert inför dem.+
7 Och om de frågar: ’Varför suckar du?’ ska du svara: ’På grund av ett budskap.’ För det ska verkligen komma. Då ska allas hjärtan fyllas av fruktan, så att de står handfallna,* modet sviker dem och knäna dryper av vatten.*+ ’För det ska verkligen komma, ja, detta ska ske’, säger den suveräne Herren Jehova.”
8 Jehovas ord kom till mig igen:
9 ”Människoson, profetera och säg: ’Så här säger Jehova: ”Ett svärd, ett svärd!+ Och det är slipat och polerat!
10 Det har slipats för en massaker. Det är polerat för att blänka som blixten.”’”
”Har vi inte anledning att jubla?”
”’Det* kommer att hugga sönder min sons spira,+ precis som det hugger ner alla träd.
11 Det har lämnats till polering och ska svingas med handen. Svärdet har slipats och polerats, så att det kan sättas i skarprättarens hand.+
12 Människoson, ropa och jämra dig,+ för svärdet är riktat mot mitt folk, det riktas mot alla hövdingar i Israel.+ De kommer att falla offer för svärdet tillsammans med mitt folk. Så slå dig på låren i sorg.
13 För mitt folk har blivit prövat,+ och vad händer om svärdet hugger sönder spiran? Den kommer inte längre att finnas till’,+ säger den suveräne Herren Jehova.
14 Människoson, profetera och klappa händer och ropa ’Ett svärd!’ tre gånger. Det är svärdet som skördar offer, svärdet som är till för en massaker, svärdet som angriper från alla håll.+
15 Deras hjärtan ska fyllas av fruktan,+ och många kommer att duka under vid stadsportarna. Jag ska se till att många faller för svärdet. Det blänker som blixten och har slipats inför slakten.
16 Hugg åt höger! Svinga åt vänster! Följ bladets riktning!
17 Jag kommer också att klappa händer och ge utlopp för min vrede.+ Jag, Jehova, har talat.”
18 Jehovas ord kom till mig igen:
19 ”Du, människoson, märk ut två vägar som Babylons kungs svärd kan följa. Vägarna utgår från samma land, och där vägen förgrenar sig till de två städerna ska det sättas upp en vägvisare.*
20 Märk ut båda vägarna som svärdet kan följa, den ena vägen ska gå mot Rabba+ i ammoniternas område och den andra mot det befästa Jerusalem+ i Juda.
21 För Babylons kung stannar vid vägskälet, där de två vägarna delar sig, för att använda spådom. Han skakar pilarna, rådfrågar sina avgudar* och granskar levern.
22 Svaret i hans högra hand pekar mot Jerusalem. Han ska ställa upp murbräckor, ge order om att döda, häva upp ett stridsrop, ställa upp murbräckor mot portarna och bygga en ramp och en belägringsmur.+
23 Men för dem* som har svurit eder* kommer det att låta som falsk spådom.+ Men han ska påminna sig deras skuld och ta dem till fånga.+
24 Därför säger den suveräne Herren Jehova: ’Ni har er själva att skylla att han minns er skuld. Ni har gjort era överträdelser uppenbara, och det märks att alla era handlingar präglas av synd. Er skuld ska alltså bli ihågkommen, och därför ska ni bli gripna med våld.’
25 Men din stund har kommit, du dödligt sårade, Israels onde hövding,+ ja, tiden är inne för ditt slutgiltiga straff.
26 Så här säger den suveräne Herren Jehova: ’Ta av turbanen, och lyft av kronan.+ Inget ska förbli som det varit.+ Upphöj den förnedrade,+ och förnedra den upphöjde.+
27 En ruin, en ruin, en ruin ska jag göra kungadömet* till. Det ska inte tillfalla någon förrän han som har den lagliga rätten kommer,+ och jag ska ge det åt honom.’+
28 Och människoson, profetera och säg: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova om ammoniterna och deras kränkningar.’ Säg: ’Ett svärd! Ett svärd är draget för att slakta. Det har slipats för att ödelägga och blänker som blixten.
29 Trots alla falska syner och lögnaktiga spådomar om dig kommer du att läggas på högen med de slagna,* de onda männen. Deras stund har kommit, ja tiden för deras slutgiltiga straff.
30 För tillbaka svärdet i skidan. Jag ska döma dig på den plats där du blev till, i landet du kommer ifrån.
31 Jag ska ösa ut mitt ursinne över dig. Jag ska blåsa på dig med min vredes eld och överlämna dig åt hänsynslösa män, fördärvets mästare.+
32 Du kommer att bli bränsle åt elden.+ Ditt blod ska flyta i landet, och ingen ska komma ihåg dig, för jag, Jehova, har talat.’”
Fotnoter
^ Eller ”händerna blir kraftlösa”.
^ Dvs. de kissar på sig av skräck.
^ Dvs. Jehovas svärd.
^ Ordagrant ”hand”.
^ Eller ”terafimbilder”.
^ Dvs. invånarna i Jerusalem.
^ Tydligtvis åt babylonierna.
^ Eller ”kronan”.
^ Ordagrant ”på de slagnas halsar”.