Job 19:1–29
19 Då svarade Job:
2 ”Hur länge ska ni plåga mig+och krossa mig med ord?+
3 Nu har ni läxat upp* mig tio gånger;ni skäms inte för att behandla mig hårt.+
4 Om jag verkligen har gjort något fel,så vilar skulden på mig.
5 Om ni faktiskt tycker att ni är bättre än jag,att era anklagelser är berättigade,
6 glöm då inte att det är Gud som har vilselett mig,att det är han som har fångat mig i sitt nät.
7 Jag klagar över orättvisan men får inget svar;+jag ropar på hjälp, men det finns ingen rättvisa.+
8 Han har spärrat min väg med en stenmur, och jag kommer inte förbi.
Han har höljt mina stigar i mörker.+
9 Han har berövat mig min värdighetoch lyft av kronan från mitt huvud.
10 Han bryter ner mig från alla håll tills jag går under.
Mitt hopp rycker han upp med rötterna.
11 Hans flammande vrede riktas mot mig,han ser mig som sin fiende.+
12 Han samlar sina trupper och omringar mig,de slår läger runt mitt tält.
13 Mina egna bröder har han drivit bort från mig,de som känner mig har vänt mig ryggen.+
14 Mina närmaste* har skingrats,mina vänner har glömt mig.+
15 Mina gäster+ och mina slavinnor känns inte vid mig,jag har blivit en främling i deras ögon.
16 Jag ropar på min tjänare, men han svarar inte,jag tigger och ber om att han ska visa medkänsla.
17 Min andedräkt är vidrig för min hustru,+jag är en stank för mina egna bröder.*
18 Till och med de små barnen föraktar mig,när jag reser mig hånar de mig.
19 Alla mina nära vänner avskyr mig,+de som jag älskade har vänt sig mot mig.+
20 Jag är bara skinn och ben,+jag är en hårsmån från döden.*
21 Snälla, visa medkänsla, mina vänner,för det är Guds hand som har slagit mig.+
22 Varför förföljer ni mig som Gud gör?+
Tröttnar ni aldrig på att angripa mig?*+
23 Om ändå mina ord skrevs ner,om de kunde skrivas in i en bok!
24 Om de ändå var huggna i sten för evigtmed ett skrivstift av järn och fyllda med bly!
25 För jag vet att min befriare*+ lever,till sist ska han träda fram på jorden.*
26 Efter att min hud är borta,medan jag ännu lever, ska jag se Gud,
27 ja, jag ska själv se honom.
Mina ögon ska se honom, ingen annans ögon.+
Men i mitt inre känner jag mig utmattad.*
28 För ni säger: ’På vilket sätt förföljer vi honom?’+
Ni menar att jag har mig själv att skylla.
29 Ni borde frukta svärdet för egen del,+för svärdet straffar dem som syndar.
Ni ska veta att det finns en domare.”+
Fotnoter
^ Eller ”förolämpat”.
^ Eller ”släktingar”.
^ Ordagrant ”min livmoders söner”, dvs. de söner som kom från samma livmoder som han själv.
^ Ordagrant ”jag kommer undan med mina tänders hud”.
^ Ordagrant ”Blir ni aldrig mätta av mitt kött?”
^ Eller ”friköpare”.
^ Ordagrant ”över (på) stoftet”.
^ Eller ”Mina njurar sviktar i mitt inre”.