Lukasevangeliet 14:1–35
Fotnoter
Studienoter
ödem: Dvs. en sjuklig vätskeansamling i kroppen. Den här sjukdomen har blivit beskriven av olika läkare ända sedan Hippokrates tid, en grekisk läkare som levde på 400- och 300-talet f.v.t. Ödem kan vara ett symtom på att vitala organ sviktar. Man var därför rädd för att få ödem, eftersom det kunde vara ett tecken på att man var nära döden. En del menar att det var fariséerna som skickade fram den här mannen till Jesus på sabbaten för att lura in honom i en fälla, för i vers 1 står det: ”Alla iakttog honom noga.” Det här är ett av minst sex underverk som bara nämns i Lukas evangelium. (Se ”Introduktion till Lukas”.)
en liknelse: Eller ”ett bildspråk”. (Se studienot till Mt 13:3.)
de främsta platserna: Vid fester på Jesus tid var det vanligt att gästerna låg på divaner som var placerade runt tre sidor av ett bord. De som serverade kunde göra det från den fjärde sidan. Antalet divaner kan ha varierat beroende på hur stort bordet var. Vanligtvis låg det tre personer på varje divan, men det fanns plats för fyra eller fem. De som deltog i måltiden låg med huvudet in mot bordet och stödde ofta vänster armbåge mot en kudde. Maten åt man i regel med högra handen. De tre platserna på varje divan betecknades som den främsta, den mellersta eller den nedersta.
lägga sig till bords: Eller ”hålla måltid”. Ordagrant ”äta bröd”. Bröd var en så viktig del av kosten på Bibelns tid att uttrycket ”äta bröd” betydde ”äta (en måltid)” på både hebreiska och grekiska. Det hebreiska uttrycket för ”äta bröd” har ofta återgetts med uttryck som ”äta” (1Mo 37:25; 2Sa 9:7; 2Ku 4:8) eller ”äta mat” (Pre 9:7). Och i Lu 14:1 har det grekiska uttrycket ”äta bröd” återgetts med ”bjuden på mat”.
älska mig mer än: Ordagrant ”hata”. I Bibeln har ordet ”hat” flera olika betydelsenyanser. Det kan beteckna en stark och ihållande känsla av fientlighet som bottnar i illvilja och som får någon att vilja skada andra. Det kan också vara en stark känsla av motvilja eller avsmak som leder till att man försöker undvika någon eller något. Men ordet kan även betyda att man älskar någon eller något mindre. När det till exempel sägs att Lea var ”hatad” av Jakob men att Rakel var älskad, betyder det att han älskade Rakel mer än Lea. (1Mo 29:31, fotnot; 5Mo 21:15, fotnot) Den här betydelsen av ordet återfinns även i andra gamla judiska skrifter. Jesus menade alltså inte att hans efterföljare skulle vara fientliga eller avsky sina familjer eller sig själva, för det skulle inte stämma överens med det som sägs i Bibeln för övrigt. (Jämför Mk 12:29–31; Ef 5:28, 29, 33.) Det grekiska ordet för ”hata” har i det här sammanhanget därför betydelsen ”älska mindre”.
sitt eget liv: Eller ”sin egen själ”. Sammanhanget avgör innebörden i det grekiska ordet psychẹ̄, som i tidigare utgåvor av Nya världens översättning har återgetts med ”själ”. Här avser det en persons liv. Det Jesus säger betyder alltså att en sann lärjunge måste älska Jesus mer än han älskar sitt eget liv. Han måste till och med vara villig att dö om det skulle vara nödvändigt. (Se Ordförklaringar under ”Själ”.)
tortyrpåle: Eller ”avrättningspåle”. På klassisk grekiska betecknar ordet staurọs först och främst en upprättstående stolpe eller påle. Ibland används det också bildligt om den smärta, skam, tortyr och till och med död som man skulle kunna få utstå därför att man är en efterföljare till Jesus. Detta är tredje gången som Jesus säger att hans lärjungar skulle få bära en tortyrpåle. De två tidigare tillfällena omnämns i 1) Mt 10:38 och 2) Mt 16:24; Mk 8:34 och Lu 9:23. (Se Ordförklaringar.)
Salt: Ett mineral som används för att konservera och smaksätta mat. (Se studienot till Mt 5:13.)
förlorar sin sälta: Se studienot till Mt 5:13.
Media
Under det första århundradet var det vanligt att man låg till bords när man åt. Man låg på vänstra sidan med en kudde under vänster armbåge och åt med högerhanden. I det grekisk-romerska samhället hade en typisk matsal tre divaner placerade runt ett lågt bord. Romarna kallade en sådan här matsal för triclinium (latin, av ett grekiskt ord som betyder ”rum med tre divaner”). Även om ett sådant rum vanligtvis rymde nio personer, tre på varje divan, blev det vanligt att använda längre divaner så att ännu fler kunde få plats. Alla platser i matsalen var traditionellt sett förbundna med olika stor ära – en hade den minsta (A), en den mellersta (B) och en den största (C). Vilken plats man hade på divanen spelade också roll. Man räknades som viktigare än den man hade till höger om sig men mindre viktig än den man hade till vänster. Vid en middagsbjudning satt oftast värden på första platsen (1) på den nedersta divanen. Hedersplatsen var den tredje platsen (2) på den mellersta divanen. Det är inte helt klarlagt hur utbredd denna sedvänja var bland judarna, men det verkar som att Jesus anspelade på detta när han lärde sina lärjungar vikten av ödmjukhet.
Vattnet i Döda havet (Salthavet) har i dag omkring nio gånger så hög salthalt som vattnet i världshaven. (1Mo 14:3) Avdunstningen av vatten från Döda havet producerade stora mängder salt åt israeliterna. Detta salt var av dålig kvalitet eftersom det var förorenat av andra mineraler. Israeliterna kan också ha fått salt från fenicierna, som ska ha utvunnit det från Medelhavet genom avdunstning. Bibeln omtalar salt som en krydda. (Job 6:6) Jesus var en mästare på att använda liknelser hämtade från vardagen, och han använde salt för att illustrera viktiga andliga lärdomar. I sin bergspredikan sa han till exempel till sina lärjungar: ”Ni är jordens salt.” De skulle hjälpa andra att bevara ett gott andligt och moraliskt tillstånd och undvika att brytas ner.