Lukasevangeliet 19:1–48
Fotnoter
Studienoter
Sackeus: Från ett hebreiskt namn som möjligtvis kommer från en ordrot som betyder ”ren”. Det sägs att han var förman för skatteindrivarna, och det kan betyda att han var satt över skatteindrivarna i och omkring Jeriko. Området kring Jeriko var bördigt och produktivt och gav avsevärda skatteintäkter. Sackeus var rik, och det han själv säger (Lu 19:8) tyder på att det åtminstone delvis berodde på att han använt sig av tvivelaktiga affärsmetoder.
pressat på pengar: Eller ”pressat på pengar genom falska anklagelser”. (Se studienot till Lu 3:14.)
fyrdubbelt: Sackeus kunde troligen räkna ut exakt hur mycket han hade fått från olika judar genom att titta i sina skatteförteckningar, och han lovade att ge fyrdubbelt tillbaka. Det var faktiskt mer än Guds lag krävde. När någon hade gjort sig skyldig till utpressning skulle han enligt lagen betala tillbaka summan ”och dessutom lägga till en femtedel”, dvs. betala tillbaka totalt 120 procent. Men Sackeus lovade alltså att betala tillbaka fyra gånger så mycket som han hade utpressat. Han visade att han hade ändrat sig genom att inte bara visa omtanke om de fattiga, utan också skipa rättvisa för dem som han hade pressat på pengar. (3Mo 6:2–5; 4Mo 5:7)
en liknelse: Eller ”ett bildspråk”. (Se studienot till Mt 13:3.)
för att ta emot kungamakt: Eller ”för att tillförsäkra sig ett rike”. Det grekiska ordet basileia, som ofta återges med ”rike” eller ”kungarike”, har en bred betydelse och syftar ofta på ett styre där en kung har den högsta makten och på det område och de människor som en kung härskar över. (Se studienoter till Mt 3:2; 25:34.) Det kan också beteckna kungaämbetet, eller ställningen som kung, med den värdighet, makt och myndighet som hör till det. I romarriket var det inte ovanligt att framstående män reste till Rom för att försöka få kungamakt. Jesus liknelse kan mycket väl ha fått åhörarna att tänka på Arkelaus, son till Herodes den store. Innan Herodes den store dog utsåg han Arkelaus till att ta över makten över Judeen och andra områden. Men för att befästa makten behövde Arkelaus åka hela vägen till Rom och bli godkänd av kejsar Augustus.
minor: En grekisk mina var inte ett mynt utan en viktenhet som motsvarade 340 g. Enligt forntida grekiska skribenter var en mina värd 100 drakmer. En drakma var värd nästan lika mycket som en denar. En mina var därför ett betydande belopp. (Se Ordförklaringar under ”Denar”.) Den grekiska minan skilde sig från den hebreiska minan. (Se Ordförklaringar under ”Mina” och Tillägg B14.)
kungamakten: Eller ”riket”. (Se studienot till Lu 19:12.)
pengarna: Ordagrant ”silvret”. (Se studienot till Mt 25:18.)
mina pengar: Ordagrant ”mitt silver”. (Se studienot till Mt 25:18.)
på banken: Både i liknelsen om minorna i Lukasevangeliet och i liknelsen om talenterna i Matteusevangeliet nämner Jesus en bank och att man kunde få ränta på pengar som man hade satt in. (Mt 25:14–30; Lu 19:12–27) Det grekiska ordet trạpeza, som här återges med ”bank”, betyder ordagrant ”bord”. (Mt 15:27) När ordet förekommer i samband med ekonomisk verksamhet, till exempel den verksamhet som penningväxlarna bedrev, syftar det på ett bord eller en disk som mynten låg på. (Mt 21:12; Mk 11:15; Joh 2:15) Under det första århundradet hade långivare, eller bankirer, framträdande ställningar i Israel och kringliggande länder.
ränta: Lagen förbjöd israeliterna att kräva ränta när de lånade ut till behövande judiska landsmän. (2Mo 22:25) Men den nämnde uttryckligen att det var tillåtet att ta ränta av utlänningar, troligen som en slags affärsverksamhet. (5Mo 23:20) På Jesus tid var det tydligtvis vanligt att man fick ränta på pengar som man hade satt in hos bankirer.
Han svarade: Dessa ord finns inte i den grekiska texten, men de har satts in för att visa att det inte är samma person som talar i vers 25 och vers 26. I vers 26 är det tjänarnas herre som talar.
Betfage: Se studienot till Mt 21:1.
Betania: Se studienot till Mt 21:17.
ungåsna: Se studienoter till Mt 21:2; Mk 11:2.
Jehovas: Det här citatet är hämtat från Ps 118:26, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)
skulle stenarna ropa: Som sammanhanget visar syftade Jesus på det som lärjungarna ropade ut och som fariséerna opponerade sig emot. (Lu 19:37–39) Lärjungarna hämtade sina ord från Ps 118:26. Den profetian måste gå i uppfyllelse, för Jehovas ord kommer inte tillbaka till honom ”utan resultat”. (Jes 55:11) Om lärjungarna hade varit tysta vid det här tillfället hade de bokstavliga stenarna ropat, allt för att profetian skulle uppfyllas.
grät: Det grekiska ordet för ”grät” avser ofta att gråta högt.
palissad av spetspålar: Det här är enda gången som det grekiska ordet chạrax förekommer i de kristna grekiska skrifterna. Det har definierats som ”en spetsig stock eller stolpe som användes till att inhägna ett område”, ”en påle” och som ”ett belägringsverk med pålar”, ”en palissad”. Jesus ord uppfylldes år 70 v.t. när romarna under Titus ledning uppförde en palissad runt Jerusalem. Titus hade tre mål: förhindra judarna att fly, få dem att kapitulera och svälta dem till underkastelse. Romarna kalhögg området kring Jerusalem och använde stockarna till palissaden.
ska inte lämna sten på sten: Se studienot till Mt 24:2.
när du blev inspekterad: Eller ”den bestämda tiden för din inspektion”. Det grekiska ordet episkopẹ̄ (inspektion; granskning) är besläktat med orden epịskopos (tillsyningsman) och episkopẹō (vaka över; se till) och kan användas i både positiva och negativa sammanhang. För illojala judar, som inte förstod att de blev inspekterade under Jesus tjänst på jorden, skulle den här inspektionen leda till en fällande dom från Gud. Men de som förstod att de blev inspekterade och tog vara på det genom att ångra sig och tro på Gud skulle få hans godkännande. Samma grekiska ord används i Septuaginta i Jes 10:3 och Jer 10:15 för att återge ett hebreiskt uttryck för ”räkenskapens [straffets] dag”.
templet: Se studienot till Mt 21:12.
köra ut alla försäljare: Den 10 nisan år 33 v.t. renade Jesus templet för andra gången. Det här tillfället beskrivs i Matteus (21:12–17), Markus (11:15–18) och Lukas. Han renade templet första gången i samband med påsken år 30 v.t., vilket beskrivs i Joh 2:13–17.
tjuvnäste: Se studienot till Mt 21:13.
Media
Sykomorträdet, eller mullbärsfikonträdet, (Ficus sycomorus) nämns bara en gång i de kristna grekiska skrifterna, nämligen i samband med att Jesus besöker Jeriko på våren 33 v.t. (Lu 19:1–10) Det här trädet tillhör samma familj som fikonträdet och mullbärsträdet. Det har en frukt som påminner om fikonen på ett fikonträd. Det är ett kraftigt träd som blir 10 till 15 m högt och kan leva i flera hundra år. Sykomorträd växte i Jordandalen, och de hebreiska skrifterna visar att de också var vanliga i Shefela, området mellan den filisteiska kustslätten och Judeens bergsbygd. (1Ku 10:27; 2Kr 1:15; 9:27) Trädet är grönt året om och har ett tätt och stort lövverk som ger god skugga. Det planterades därför ofta längs vägar. Trädet har en kort, tjock stam, och de lägsta grenarna växer nära marken. Det var därför lätt för en kort man som Sackeus att klättra upp i ett sådant träd.
I den här korta videon närmar vi oss Jerusalem från öster via den nutida byn at-Tur, som troligen motsvarar den bibliska staden Betfage, och videon avslutas vid en av de högsta punkterna på Olivberget. Betania ligger öster om Betfage på östra sidan av Olivberget. När Jesus och hans lärjungar var i Jerusalem brukade de övernatta i Betania, där byn al-Azarije (El Eizariya) nu ligger. Namnet är arabiskt och betyder ”Lasarusplatsen”. Jesus övernattade då förmodligen hemma hos Marta, Maria och Lasarus. (Mt 21:17; Mk 11:11; Lu 21:37; Joh 11:1) När Jesus gick från deras hem in till Jerusalem kan han ha tagit ungefär samma väg som den som visas i videon. Och när han red över Olivberget på en åsna den 9 nisan år 33 v.t. kan han mycket väl ha tagit vägen som ledde från Betfage till Jerusalem.
1. Väg från Betania till Betfage
2. Betfage
3. Olivberget
4. Kidrondalen
5. Tempelberget
Åsnor är hovdjur och tillhör familjen hästdjur. Åsnan är mindre än hästen, har kortare man, längre öron och en svans som slutar med en hårtofs. I talesätt brukar man säga att åsnan är dum och envis, men den anses faktiskt vara intelligentare än hästen. Vanligtvis är den dessutom tålmodig. Både män och kvinnor, även framträdande personer, red på åsnor. (Jos 15:18; Dom 5:10; 10:3, 4; 12:14; 1Sa 25:42) När Davids son Salomo skulle smörjas red han ut på sin fars mula, en hybrid mellan en åsnehingst och ett häststo. (1Ku 1:33–40) Det var därför mycket passande att Jesus, den större Salomo, uppfyllde profetian i Sak 9:9 genom att rida på ett åsneföl och inte på en häst.
Dessa stenar ligger vid den södra delen av Västmuren, och man tror att de är lämningar av byggnadsverk som fanns på tempelberget under första århundradet. De har lämnats här som en sorglig påminnelse om den ödeläggelse som Jerusalem och templet drabbades av när staden föll för romarna.