Infektionssjukdomar kräver liv i onödan

MEDAN ödeläggande jordbävningar och katastrofala översvämningar blir förstasidesstoff, drar infektionssjukdomarnas spridning i det tysta sällan till sig massmediernas uppmärksamhet. Ändå ”var antalet döda förra året på grund av infektionssjukdomar (bland annat aids, malaria, sjukdomar i andningsorganen och diarré) 160 gånger större än antalet döda i naturkatastrofer”, framhölls det i ett pressmeddelande från Röda korset/Röda halvmånen i juni 2000. ”Och det blir bara värre.”

Det sägs vara två huvudorsaker till det här chockerande antalet. En av dem är den ständiga spridningen av aids, som dödar 300 människor varje timme. Aids ”är inte längre en sjukdom, den utgör en katastrof”, säger Peter Walker, chef för katastrofprogrammet inom Internationella federationen av rödakors- och röda halvmånenförbunden. ”En sådan vida spridd sjukdom gör slut på arbetskraften och förstör ekonomin.” Den andra orsaken är försämringen av den allmänna hälsovården, vilket medför att gamla sjukdomar som tuberkulos, syfilis och malaria kommer tillbaka med stor kraft. Ett exempel är ett land i Asien som rapporterar 40 000 nya fall av tuberkulos varje år. I ett land i Östeuropa är antalet syfilisfall 40 gånger större än för tio år sedan.

Men det absurda är att infektionssjukdomarna har blivit så ödesdigra, trots att de är bland de sjukdomar som är lättast att förhindra. I rapporten sägs det faktiskt att de flesta av de 13 miljoner dödsfallen orsakade av infektionssjukdomar under 1999 ”kunde ha förhindrats om man satsat 50 kronor per individ”. Tänk på hur många onödiga dödsfall som skulle kunna förhindras, om världens regeringar var villiga att använda 50 kronor per person på hälsovård — en sammanlagd summa på 300 miljarder kronor!

Även om det är en ansenlig summa, verkar den mindre om den jämförs med vad världen lägger ut på annat. Under ett år nyligen uppgick världens militärutgifter till 8 640 miljarder kronor — 1 440 kronor för varje människa. Tänk bara på hur mycket mer som används till krigsförberedelser än till att förhindra att sjukdomar sprids! Det är kanske till och med över människans förmåga att hindra spridningen av infektionssjukdomar — inte på grund av alltför lite pengar, utan av mer djupgående orsaker. Mänskliga regeringar kan i själva verket inte ens göra de rätta prioriteringarna.

[Bildkällor på sidan 31]

Röntgenbild: New Jersey Medical School—National Tuberculosis Center

Hostande man: WHO/Thierry Falise