Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Kommer Gud att blunda för våra svagheter?

Kommer Gud att blunda för våra svagheter?

Bibelns syn

Kommer Gud att blunda för våra svagheter?

”Jag är inte ond! Jag har verkligen försökt sluta upp med mitt dåliga handlingssätt, men jag är alldeles för svag!”

ÄR DET ungefär så här du eller någon du känner tycker och tänker? Många anser att det är praktiskt taget omöjligt att övervinna inrotade moraliska svagheter. Vissa är beroende av alkohol, tobak eller droger. För många andra är det girigheten som styr livet. Och det finns de som har gett efter för omoraliska handlingar och ursäktar sig med att de är hopplöst beroende av sex.

I Matteus 26:41 ser vi att Jesus på ett omtänksamt sätt visade att han förstår sig på mänsklig svaghet. * Faktum är att Bibeln från början till slut klart och tydligt slår fast att både Jehova Gud och Jesus är mycket barmhärtiga mot människor. (Psalm 103:8, 9) Men kan vi förvänta att Gud skall bortse från alla våra brister?

Mose och David

Tänk på skildringen om Mose. Han omtalas som ”den ojämförligt saktmodigaste av alla de människor som var på markens yta”, och han ansträngde sig för att bevara den här goda egenskapen. (4 Moseboken 12:3) När israeliterna vandrade genom vildmarken, var de ofta omedgörliga och visade ingen respekt för Gud och hans representanter. Under hela den här tiden sökte Mose ödmjukt vägledning från Gud. (4 Moseboken 16:12–14, 28–30)

Men just när den långa, tröttande färden nästan var slut, tappade Mose humöret inför hela nationen och underlät att följa Guds anvisningar. Gud förlät honom, men lät han den här händelsen passera utan några påföljder? Nej, det gjorde han inte. Han sade till Mose och Aron: ”Eftersom ni inte visade tro på mig ... kommer ni inte att föra denna församling in i det land som jag helt visst kommer att ge dem.” Mose skulle inte få komma in i det utlovade landet. Efter att ha kämpat i 40 år för att få det här underbara privilegiet gick han miste om det på grund av ett allvarligt mänskligt felsteg. (4 Moseboken 20:7–12)

Kung David var också en gudhängiven man med en svaghet. Vid ett tillfälle gav han efter för sin åtrå och hade sexuellt umgänge med en kvinna som redan var gift. Sedan försökte han dölja det som hade hänt genom att se till att hennes man blev dödad. (2 Samuelsboken 11:2–27) Efteråt ångrade han djupt sina brott, och Gud förlät honom. Men David hade krossat en familj, och Jehova skyddade honom inte mot det elände som följde. Davids nyfödde son blev mycket sjuk, men Jehova grep inte in trots att David bad för sitt barns skull. Pojken dog, och därefter följde en rad tragedier i Davids familj. (2 Samuelsboken 12:13–18; 18:33) David fick betala ett mycket högt pris för att han hade gett vika för sin moraliska svaghet.

De här exemplen visar att Gud ställer människor till svars för deras handlingar. De som vill tjäna honom måste stärka svaga punkter i sin andlighet och bli bättre kristna. I det första århundradet var det många som gjorde det.

Kampen för att upphöra med syndiga handlingar

Aposteln Paulus betraktas med all rätt som ett föredöme när det gäller kristet levnadssätt. Men visste du att han hela tiden var tvungen att kämpa emot sina svagheter? Romarna 7:18–25 beskriver på ett livfullt sätt denna kamp, detta ”krig”, som det står i vers 23. Paulus kämpade utan uppehåll, för han visste att synden inte ger upp. (1 Korinthierna 9:26, 27)

Några i den kristna församlingen i det forntida Korinth hade tidigare vanemässigt handlat orätt. Bibeln säger att de hade varit otuktsmän, äktenskapsbrytare, män som ligger med män, tjuvar, giriga och drinkare. Men den säger också att de hade ”tvättats rena”. (1 Korinthierna 6:9–11) Hur då? Jo, genom exakt kunskap, kristet umgänge och Guds ande hade de fått styrka att sluta upp med sina syndiga vanor. Så småningom blev de av Gud förklarade rättfärdiga i Kristi namn. Ja, Gud gav dem förlåtelse, och på så sätt fick de ett rent samvete. (Apostlagärningarna 2:38; 3:19)

Paulus och de kristna i Korinth bagatelliserade inte sina syndiga böjelser. I stället kämpade de emot dem, och med Guds hjälp segrade de. De här tillbedjarna i det första århundradet hade hög moral trots sin omgivning och sina ofullkomliga böjelser. Hur är det då med oss?

Gud förväntar att vi kämpar emot våra svagheter

Att man bekämpar en svaghet leder kanske inte till att man avlägsnar den fullständigt. Men vi behöver inte kapitulera för vår ofullkomlighet, även om vi inte kan utplåna den. Den ger upphov till svagheter som kan vara mycket envisa. Men trots det bör vi inte ge vika för våra svagheter. (Psalm 119:11) Varför är det så viktigt?

Det beror på att Gud inte godtar att man ständigt skyller ett dåligt uppförande på ofullkomligheten. (Judas, vers 4) Jehova vill att människor blir rena och lever efter höga moralnormer. Bibeln säger: ”Avsky det onda.” (Romarna 12:9) Varför har Gud en sådan orubblig inställning i den här frågan?

Ett skäl är att de som ger efter för svagheter skadar sig själva. ”Vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda”, sägs det i Bibeln i Galaterna 6:7. De som ger efter för missbruk, girighet och omoraliskhet får ofta skörda hemska konsekvenser. Men det finns ett viktigare skäl.

Synd kränker Gud. Den ”ger upphov åt en skiljemur” mellan oss och Jehova. (Jesaja 59:2) Eftersom de som utövar synd inte kan få hans godkännande, uppmanar han dem: ”Tvätta er; gör er rena; ... hör upp med att göra det som är ont.” (Jesaja 1:16)

Vår Skapare är kärleksfull och barmhärtig. ”Han ... önskar [inte] att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring.” (2 Petrus 3:9) Om vi ständigt ger efter för svagheter, hindrar det oss från att få Guds godkännande. Eftersom Gud inte bortser från våra svagheter, bör inte heller vi göra det.

[Fotnot]

^ § 5 Jesus sade: ”Anden [är] ivrig, men köttet är svagt.”