Vad säger Bibeln?

Är det möjligt att älska sina fiender?

Jesus Kristus sade: ”Älska era fiender och be för dem som förföljer er, så att ni visar er vara söner till er Fader som är i himlarna; han låter ju sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.” (Matteus 5:44, 45)

TYCKER du att religion bidrar till kärlek och frid eller till hat och våld? Många tycker nog att den bidrar till hat och våld, i synnerhet när den blandas ihop med politik, etnicitet eller nationalism. Men som Jesu ord visar ska de som är verkliga ”söner” till Gud efterlikna sin Fader och visa kärlek – även gentemot sina fiender.

En annan Guds tjänare sade: ”Om din fiende är hungrig, ge honom att äta; om han är törstig, ge honom att dricka ... Låt dig inte övervinnas av det onda, utan övervinn ständigt det onda med det goda.” (Romarna 12:20, 21) Men finns det verkligen sådan kärlek i den här splittrade världen? Jehovas vittnen svarar definitivt ja! Tänk på exemplen med Jesus och hans tidiga efterföljare.

De älskade sina fiender

Jesus lärde ut sanningen om Gud, och många tyckte om att lyssna på honom. Men en del andra vände sig emot honom, vissa på grund av okunnighet. (Johannes 7:12, 13; Apostlagärningarna 2:36–38; 3:15, 17) Trots det fortsatte Jesus att dela med sig av sitt livräddande budskap till alla, även till sådana som motstod honom. (Markus 12:13–34) Varför gjorde han det? Därför att han visste att några skulle kunna ändra sig och erkänna honom som Messias och tillämpa sanningarna i Guds ord. (Johannes 7:1, 37–46; 17:17)

Till och med den natt då Jesus på orätta grunder blev gripen av beväpnade motståndare visade han kärlek mot sina fiender. Han rentav läkte en man som aposteln Petrus hade skadat med ett svärd. Vid det här tillfället fastställde Jesus en viktig princip som vägleder hans efterföljare än i dag. Han sade: ”Alla som tar till svärd skall gå under genom svärd.” (Matteus 26:48–52; Johannes 18:10, 11) Omkring 30 år senare skrev Petrus: ”Kristus led  för er och efterlämnade åt er en förebild, för att ni skulle följa tätt i hans fotspår. ... När han led, svarade han inte med hotelser, utan överlämnade sig åt [Gud].” (1 Petrus 2:21, 23) Det är tydligt att Petrus hade lärt sig att de sanna efterföljarna till Kristus inte skulle hämnas utan följa kärlekens väg. (Matteus 5:9)

Alla som tätt följer i Jesu fotspår återspeglar hans kärleksfulla, barmhärtiga inställning. I 2 Timoteus 2:24 sägs det: ”En Herrens slav bör inte strida, utan bör vara mild och vänlig mot alla ... [och] kunna behärska sig under onda förhållanden.” De här egenskaperna bör märkas tydligt bland de kristna, som försöker ha fredliga och vänskapliga förbindelser med alla.

Fridsamma ”ambassadörer” för Kristus

Aposteln Paulus skrev till sina medtroende: ”Vi är alltså ambassadörer på Kristi vägnar ... På Kristi vägnar ber vi ivrigt: ’Bli försonade med Gud.’ ” (2 Korinthierna 5:20) Ambassadörer blandar sig inte i politiska och militära angelägenheter i de länder där de befinner sig. De förhåller sig i stället neutrala. Deras uppgift är att representera och stödja den regering som de företräder.

Det är likadant med ambassadörer och sändebud för Kristus. De betraktar Jesus som kung och stöder hans himmelska rike genom att fridsamt förkunna de goda nyheterna. (Matteus 24:14; Johannes 18:36) Paulus skrev därför till de kristna på sin tid: ”Vi [för] inte krig efter vad vi är i köttet. Vår krigförings vapen är ju inte köttsliga, utan mäktiga genom Gud till att riva ner ... tankebyggnader och allt högtsträvande som häver sig upp mot kunskapen om Gud.” (2 Korinthierna 10:3–5; Efesierna 6:13–20)

När Paulus skrev de här orden var de kristna utsatta för förföljelse i många länder. De kunde naturligtvis ha hämnats. Men i stället fortsatte de att älska sina fiender och att dela med sig av budskapet om försoning till alla som ville lyssna. I Encyclopedia of Religion and War heter det: ”Jesu tidiga efterföljare vägrade att ta del i krig och göra militärtjänst” eftersom de insåg att det var ”oförenligt med Jesu kärleksbudskap och hans befallning att man ska älska sina fiender.” *

I likhet med de första kristna erkänner Jehovas vittnen Jesus som sin kung. De erkänner också att han är kungen i Guds rike – den himmelska regering som snart ska införa bestående fred och säkerhet på jorden. (Daniel 2:44; Matteus 6:9, 10) Därför förkunnar de likt ambassadörer och sändebud det överlägsna i Guds kungarike. Samtidigt försöker de vara goda medborgare i de länder där de bor – de betalar sina skatter och lyder lagarna så länge det inte strider mot Guds lag. (Apostlagärningarna 5:29; Romarna 13:1, 7)

Beklagligt nog blir Jehovas vittnen ibland missförstådda, svartmålade och förföljda precis som de första kristna blev. Men de hämnas inte. I stället försöker de hålla ”fred med alla människor” och hoppas att några motståndare kan ”bli försonade med Gud” och få hoppet om evigt liv. * (Romarna 12:18; Johannes 17:3)

[Fotnoter]

HAR DU UNDRAT?

▪ Hur bör kristna behandla sina fiender? (Matteus 5:43–45; Romarna 12:20, 21)

▪ Hur reagerade Jesus när han blev förföljd? (1 Petrus 2:21, 23)

▪ Varför vägrade de första kristna att ta del i bokstavlig krigföring? (2 Korinthierna 5:20; 10:3–5)