Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Därför gav jag upp en lönande karriär

Därför gav jag upp en lönande karriär

Därför gav jag upp en lönande karriär

Berättat av Martha Teresa Márquez

JAG har alltid tyckt om att sjunga, och jag sjöng till och med i radio som barn. Min skolgång var mycket begränsad, men senare tog jag sånglektioner i Mexico City under ledning av dirigenten för landets symfoniorkester.

År 1969, när jag var 24 år, inbjöd en väninna som var dansös mig att uppträda på den då ansedda restaurangen och baren La Rampa Azul. Jag sjöng den kända Cucurrucucú Paloma av den mexikanske kompositören Tomás Méndez, och publiken gillade det. Detta var själva början på min yrkeskarriär. Jag uppträdde som sångerska under namnet Romelia Romel.

Jag arbetade tillsammans med Tomás Méndez och andra talangfulla låtskrivare och sångare, bland andra Cuco Sánchez och Juan Gabriel. Det var spännande att få se sitt namn på neonskyltar och i tidningar och tidskrifter. Jag sjöng på nattklubbar, i radio och på turnéer i Mexiko och Belize. Jag arbetade också tillsammans med den populära mexikanska artisten Leonorilda Ochoa, när hennes tv-show var relativt ny i Mexiko.

Jag nådde så småningom en viss berömmelse och tjänade bra, så pass bra att jag kunde skaffa mig sådan lyx som smycken, minkpälsar och en flott takvåning. Jag tycktes ha allt vad jag skulle kunna önska mig, men jag var inte lycklig. Jag kände mig tom. Jag var uppfostrad som katolik, men jag skämdes för att gå till kyrkan, eftersom jag kände mig alltför smutsig på grund av mitt omoraliska liv.

Hur jag kom att älska Jehova

Medan jag höll på att repetera för min första skiva anförtrodde jag mig åt en väninna, en ranchera-sångerska, Lorena Wong. Jag berättade för henne hur jag kände det och att jag ville bli nunna och hjälpa fattiga människor. ”Nunna? Du är inte klok!” utropade hon.

Sedan frågade hon: ”Vet du vad Gud heter?”

”Herren Jesus Kristus”, svarade jag.

”Nej, hans namn är Jehova”, sade hon. ”Jesus är hans Son.”

”Jehova?” frågade jag. Det namnet hade jag aldrig hört förut. Lorena gav mig en bibel och lovade att be sin lärare, som var ett Jehovas vittne, att besöka mig. *

Varje gång jag träffade Lorena frågade jag: ”När ska du be din lärare komma och besöka mig?” Jag var andligt hungrig.

Under tiden började jag läsa Bibeln på egen hand och såg att Guds namn faktiskt var Jehova. (Psalm 83:18) Jag blev förvånad. Jag läste också de tio budorden och kände mig träffad av det som löd: ”Du skall inte begå äktenskapsbrott.” (2 Moseboken 20:14) Jag levde då tillsammans med en gift man, som var pappa till min son på åtta månader. Det var mitt andra barn. Jag hade redan en liten son med en annan man, som jag inte heller varit gift med.

En dag när jag övade en sång till en ny show knackade det på dörren till min takvåning. Det var Lorenas lärare, Mauricio Linares, och hans hustru. De visade mig vad som är Guds avsikt med mänskligheten och lämnade mig boken Sanningen som leder till evigt liv. * Jag läste igenom den på en natt, trots att jag fick kämpa med de svårare orden. Det var då jag började älska Jehova.

Jag ändrar livsstil

Vittnena hjälpte mig att studera Bibeln och förbättra min läsförmåga, och jag kom då att inse att jag måste förändra mitt liv för att behaga Jehova. Jag började göra mig av med mina helgonbilder, medaljer och lyckobringande amuletter, och det trots att de var gjorda av guld.

Det som var särskilt svårt var att sluta röka och att dricka för mycket. När jag gick förbi en spritbutik kunde jag känna en stark längtan efter en drink. Jag var tvungen att sluta upp med att umgås med alla mina vänner, eftersom de bjöd mig på drinkar och inbjöd mig att festa på flotta restauranger. Jag visste att detta oundvikligen skulle leda till alkoholmissbruk.

Jag hade också svårt att sluta upp med att gå på fester hos de rika och berömda. När jag blev inbjuden till en välkänd kubansk boxares födelsedagsfest bad jag: ”Bara denna sista gång, Jehova. Sedan ska jag aldrig mer gå på en sådan här tillställning eller ta del i något som du inte godkänner.” Och det gjorde jag inte heller.

Jag gjorde slut med pappan till min yngste son. Detta gjorde jag trots all hans rikedom och allt han lovade att han skulle ge mig om jag inte lämnade honom. Det var mycket svårt för mig eftersom jag var kär i honom, och det visste han. Övermodigt försäkrade han: ”Jag är din Gud! Jag är din Kristus!”

”Det kanske du har varit”, svarade jag, ”men nu är Jehova min Gud.” Han hotade att ta ifrån mig min son som han var pappa till och att skada mig fysiskt.

På den tiden var det somliga som sade till mig att jag visst kunde fortsätta att sjunga och ändå vara ett Jehovas vittne – att sjunga var ett yrke som vilket annat yrke som helst. Men andra påminde mig: ”Du kommer inte att ha ett staket omkring dig som hindrar dig från att röka och dricka eller skyddar dig mot de omoraliska inviterna från dina fans.” Jag insåg visheten i de här senare orden.

När jag var en populär sångerska erbjöd folk mig favörer för att få vara tillsammans med mig. Men jag var besluten att inte utsätta mig för sådana frestelser mer. Därför bröt jag 1975 ett kontrakt som gällde en turné i Kina, och sex månader senare blev jag döpt som ett Jehovas vittne.

Svårigheter och glädjeämnen

Hur skulle jag försörja mig själv och min familj? Jag hade praktiskt taget inte någon skolutbildning, och det enda jag egentligen kunde var att sjunga. Min äldre syster, Irma, och hennes tre barn samt mina egna två små pojkar var beroende av mig. Vi måste flytta från min dyra våning till två små rum. Den drastiska förändringen från ett liv i lyx till ett liv under mycket enkla förhållanden var en verklig utmaning. Min syster och barnen förebrådde mig under en tid och ville pressa mig att fortsätta som sångerska, men jag var fast besluten att göra det som krävdes för att tjäna Jehova.

Jag började sälja mina värdesaker – mina smycken, mina pälsar och min bil – och vi levde på de pengar detta inbringade. Men med tiden tog de pengarna slut. För att undgå trakasserierna från pappan till min yngste son flyttade vi 1981 till en stad i andra ändan av landet, där han inte skulle kunna hitta oss.

Där lärde vittnena mig att göra tamales, munkar och annan mat som jag sålde. Senare fick jag arbete i en fabrik och arbetade nattskift. Men det arbetet påverkade mina möjligheter att vara med vid kristna möten och min tjänst för Gud. Till slut sade jag därför upp mig och började göra tamales hemma. Jag tog sedan med dem i korgar och sålde dem på gatan. På det här sättet har jag kunnat försörja mig i heltidstjänsten.

Ett val jag aldrig har ångrat

När människor frågar mig hur det har känts att lämna en lovande karriär som sångerska, säger jag att jag inte skulle vilja byta ut min kunskap om Jehova och hans underbara avsikter mot någonting. Det har varit en glädje att få se mina söner växa till i kunskap om Bibeln, överlämna sitt liv åt Jehova och sedan gifta sig med medtroende. Båda mina söner fostrar nu med sina hustrurs hjälp sina barn att tjäna vår Gud, Jehova.

Jag har nu varit pionjär, som Jehovas vittnen kallar dem som är heltidsförkunnare, i närmare 30 år. Jag har med Guds hjälp kunnat hjälpa många människor, däribland Irma och hennes dotter, att lära känna Bibelns sanningar och överlämna sitt liv åt honom. Det är en stor glädje att få träffa sådana ”andliga” barn och se att de fortfarande vandrar i sanningen. Många är också pionjärer. (3 Johannes, vers 4) Jag leder nu vid 64 års ålder 18 bibelstudier.

Det andliga tomrum som jag som ung sångerska kände har fyllts, och min önskan att få hjälpa andra har tillfredsställts genom att jag har lytt Jesu befallning att gå och göra lärjungar. (Matteus 28:19, 20) Jag är så tacksam för att Jehova har uppehållit mig under alla dessa år och fortsätter att göra det! Jag har verkligen smakat och sett att ”Jehova är god”. (Psalm 34:8)

[Fotnoter]

^ § 12 Lorena Wong blev senare ett Jehovas vittne.

^ § 15 Utgiven av Jehovas vittnen men trycks inte längre.

[Bild på sidan 25]

Med mina söner, deras hustrur och min äldre syster som jag fortsätter att vara pionjär tillsammans med.

[Bild på sidan 26]

För att försörja mig i heltidstjänsten har jag fortsatt att göra tamales, som jag säljer på gatan.