Som liten bodde jag med min familj i Tellancourt, en by i nordöstra Frankrike. Min pappa var fransman och min mamma italienska. När jag var åtta flyttade vi till Italien och bosatte oss i en fattig arbetarförort till Rom. Där blev situationen i familjen påfrestande. Mina föräldrar hade det jobbigt ekonomiskt och bråkade mycket.

När jag var 15 tyckte mamma att jag skulle försöka komma ut och skaffa lite nya vänner. Jag kom hem alltmer sällan, och det dröjde inte länge förrän jag hamnade i dåligt sällskap. En dag blev jag kontaktad av en man som verkade vänlig. Han erbjöd mig droger, och jag tackade ja eftersom jag ville verka vuxen. Plötsligt drogs jag in i en undre värld, full av droger och helt utan hämningar. Jag blev våldtagen många gånger. Min lust att leva försvann helt och hållet, jag tyckte att jag lika gärna kunde dö. Jag kände mig så gränslöst ensam. Vid 16 års ålder försökte jag ta livet av mig genom att svepa en flaska whisky och hoppa i en sjö. Det slutade med att jag låg i koma i tre dygn.

Efter det bestämde jag mig för att jag ville leva, men jag blev också våldsam och falsk. Jag erbjöd folk sex, följde med dem hem och drogade dem för att sedan stjäla allt de hade av värde. Jag blev indragen i organiserad brottslighet och började sälja droger runt om i Italien. Polisen var ständigt ute efter mig. Livet hade spårat ur och kändes meningslöst, men jag trodde ändå att det fanns någon större mening med tillvaron. Jag vände mig till Gud och bad att han skulle ge mig ett enda lyckligt år.

När jag var 24 bestämde jag mig för att flytta till England. Mitt liv var i fara på grund av mina kontakter med knarklangare. Innan jag flyttade hälsade jag på min mamma. När jag kom dit blev jag både förvånad och rädd när jag såg att Annunziato Lugarà var där. * Jag kände till honom och visste att han hade ett kriminellt förflutet. Men nu pratade han med min mamma om Bibeln. Jag frågade varför han var där. Då berättade han att han hade gjort en helomvändning  och blivit ett Jehovas vittne. Han lyckades till och med få mig att lova att jag skulle prata med vittnena när jag kom till England. Men när jag väl kom dit föll jag snabbt tillbaka i samma gamla hjulspår.

En dag sprang jag på ett vittne som erbjöd Vakttornet och Vakna! på en gata i London. Jag hade ju lovat Annunziato att ta kontakt med vittnena, så jag bad om en bibelkurs.

Jag var helt fascinerad av det jag lärde mig från Bibeln. I Första Johannes 1:9 läste jag något om Gud som jag tyckte om: ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” Den versen påverkade mig på djupet eftersom mitt gamla liv gjorde att jag kände mig så smutsig. Jag började gå på Jehovas vittnens möten direkt, och vittnena tog emot mig med öppna armar. Församlingen var som en enda stor familj, och den varma gemenskapen de hade var något jag alltid hade längtat efter att få uppleva.

Det var inga större problem för mig att sluta med drogerna och lägga mitt gamla liv bakom mig. Däremot fick jag verkligen kämpa för att förändra min personlighet. Jag behövde bli mer respektfull och omtänksam mot andra. Ärligt talat jobbar jag fortfarande med mig själv, men med Jehovas hjälp har jag kunnat göra framsteg. Jag hade studerat Bibeln i knappt ett halvår när jag blev döpt och blev ett Jehovas vittne. Det var 1997.

Lite senare gifte jag mig med Barbara, som också nyligen blivit ett Jehovas vittne. När en av mina gamla kompisar såg hur mycket jag hade förändrats började han studera Bibeln. Med tiden blev både han och hans syster Jehovas vittnen. Min mormors syster, som var över 80, började också studera Bibeln, och hon blev döpt innan hon gick bort.

Nu är jag äldste i församlingen där jag bor, och jag och min fru använder det mesta av vår tid till att undervisa andra i Bibeln. Vi vänder oss framför allt till de italiensktalande i London. Ibland mår jag väldigt dåligt när jag tänker på min tidigare livsstil, men Barbara är ett fantastiskt stöd. Nu har jag äntligen den trygga familj jag drömt om så länge, och den kärleksfulle Far jag alltid önskat mig. Jag bad Gud att ge mig ett enda lyckligt år, men han har gett mig så mycket mer!