Predika för att göra lärjungar

”När Priscilla och Aquila hörde ... [Apollos], tog de upp honom i sitt sällskap och utredde Guds väg mera korrekt för honom.” (APOSTLAGÄRNINGARNA 18:26)

1. Apollos var visserligen ”glödande av anden”, men vad behövde han?

PRISCILLA och Aquila, ett gift par under det första århundradet, iakttog Apollos när han höll ett tal i en synagoga i staden Efesos. Med sin vältalighet och sin förmåga att övertyga hade Apollos fångat åhörarnas uppmärksamhet. Han var ”glödande av anden” och undervisade ”helt korrekt om de ting som gällde Jesus”. Men det var uppenbart att Apollos ”bara [hade] kännedom om Johannes’ dop”. Det Apollos predikade om Kristus var riktigt, men problemet var att hans kunskap var otillräcklig. Apollos behövde utöka sin kunskap om Jesu Kristi uppgift i genomförandet av Jehovas avsikter. (Apostlagärningarna 18:24–26)

2. Vilken utmaning tog Priscilla och Aquila itu med?

 ² Utan att tveka erbjöd sig Priscilla och Aquila att hjälpa Apollos att bli en som kunde hålla ”allt” som Kristus befallt. (Matteus 28:19, 20) I skildringen heter det att de tog upp Apollos ”i sitt sällskap och utredde Guds väg mera korrekt för honom”. Det fanns emellertid faktorer i fråga om Apollos som kunde ha fått vissa kristna att vara ovilliga att undervisa honom. Vilka faktorer? Och vad kan vi lära av de ansträngningar Priscilla och Aquila gjorde för att resonera med Apollos om Skrifterna? Hur kan en genomgång av denna historiska skildring hjälpa oss att inrikta oss på att sätta i gång bibelstudier?

Uppmärksamma på människor

3. Varför förhindrade inte Apollos bakgrund Priscilla och Aquila från att undervisa honom?

³ Apollos föräldrar var judar, och han hade av allt att döma blivit uppfostrad i Alexandria, som då var huvudstad i Egypten. Staden var centrum för högre undervisning och känd för sitt stora bibliotek, och den hade en stor judisk befolkning, och bland dem fanns lärda män. Därför var det här som den grekiska översättning av de hebreiska skrifterna som kallas Septuaginta utarbetades. Det är inte att undra på att Apollos var ”väl förtrogen med Skrifterna”! Aquila och Priscilla var tältmakare. Skrämdes de av Apollos vältalighet? Nej. Deras kärlek gjorde att de såg till personen och hans behov och tänkte på hur de skulle kunna hjälpa honom.

4. Var och hur fick Apollos den hjälp han behövde?

⁴ Oberoende av hur vältalig Apollos var behövde han undervisning. Den hjälp han behövde stod inte att finna vid något universitet, utan fanns bland dem som tillhörde den kristna församlingen. Apollos skulle komma att få nytta av en mer exakt förståelse av Guds anordning för räddning. Priscilla och Aquila tog ”upp honom i sitt sällskap och utredde Guds väg mera korrekt för honom”.

5. Vad kan du säga om Priscillas och Aquilas andlighet?

⁵ Priscilla och Aquila var andligen starka och hade en fast grund för sin tro. Det är mycket sannolikt att de alltid var ”redo att komma med ett försvar inför var och en” som krävde ett skäl för deras hopp, vare sig det var en rik person, en fattig människa, en lärd eller en slav. (1 Petrus 3:15) Aquila och hans hustru kunde ”rätt handskas med sanningens ord”. (2 Timoteus 2:15) Det är tydligt att de studerade Skrifterna med allvar. Apollos tog djupt intryck av den undervisning han fick, som var grundad på ”Guds ord [som] är levande och utvecklar kraft” och påverkar hjärtat. (Hebréerna 4:12)

6. Hur vet vi att Apollos uppskattade den hjälp han fick?

⁶ Apollos tog intryck av sina undervisares exempel och blev ännu skickligare i fråga om att göra lärjungar. Han gjorde gott bruk av sin kunskap i arbetet med att förkunna de goda nyheterna, särskilt bland den judiska befolkningen. Apollos var särskilt lämpad att övertyga judarna om Kristus. Eftersom han var ”mäktig i skrifterna”, kunde han bevisa för dem att alla de forntida profeterna såg fram emot att Kristus skulle komma. (Apostlagärningarna 18:24, Kingdom Interlinear Translation; Åkeson) Skildringen tillägger att Apollos därefter begav sig till Akaja, och där ”var han till stor hjälp för dem som hade kommit till tro på grund av Guds oförtjänta omtanke; ingående och med intensitet bevisade han nämligen offentligt att judarna hade fel, under det att han med hjälp av Skrifterna påvisade att Jesus var Kristus”. (Apostlagärningarna 18:27, 28)

Lär av andra undervisares exempel

7. Hur blev Aquila och Priscilla skickliga undervisare?

⁷ Hur hade Aquila och Priscilla blivit skickliga undervisare i Guds ord? Förutom att de flitigt studerade och var med vid kristna  möten måste deras nära umgänge med Paulus ha varit till stor hjälp för dem. I 18 månader bodde Paulus i Priscillas och Aquilas hem i Korinth. De arbetade tillsammans med att tillverka och reparera tält. (Apostlagärningarna 18:2, 3) Föreställ dig de djupa samtal om Skrifterna som måste ha uppstått. Och tänk vilket lyft för deras andlighet detta umgänge med Paulus erbjöd dem! ”Den som vandrar med de visa kommer att bli vis”, heter det i Ordspråken 13:20. Gott umgänge hade en god inverkan på deras andliga vanor. (1 Korinthierna 15:33)

8. Vad lärde sig Priscilla och Aquila av att ge akt på Paulus i hans förkunnartjänst?

⁸ När Priscilla och Aquila iakttog Paulus som förkunnare av Guds kungarike, såg de en god undervisare i verksamhet. I skildringen i Apostlagärningarna heter det att Paulus ”brukade hålla ett anförande i synagogan [i Korinth] varje sabbat och sökte övertyga både judar och greker”. Längre fram, när Silas och Timoteus slöt sig till Paulus, började han ”bli intensivt upptagen med ordet, i det han vittnade för judarna för att bevisa att Jesus är Kristus”. När intresset bland synagogans medlemmar inte var så stort, lade Priscilla och Aquila märke till att Paulus flyttade centrum för sin predikoverksamhet till en gynnsammare plats, ett hus som gränsade till synagogan. Där kunde Paulus hjälpa Crispus, ”den man som presiderade i synagogan”, att bli lärjunge. Det är mycket troligt att Priscilla och Aquila lade märke till att detta att just denne man blev en lärjunge hade en djup och fruktbärande inverkan på distriktet. I skildringen heter det: ”Crispus ... kom med hela sitt hushåll till tro på Herren. Och många av korinthierna som hörde började tro och blev döpta.” (Apostlagärningarna 18:4–8)

9. Hur reagerade Priscilla och Aquila på Paulus exempel?

⁹ Sådana som Priscilla och Aquila efterliknade Paulus exempel som förkunnare av Guds kungarike. Aposteln uppmanade andra kristna: ”Bli mina efterliknare, såsom också jag är Kristi.” (1 Korinthierna 11:1) I överensstämmelse med Paulus exempel hjälpte Priscilla och Aquila Apollos att mera korrekt förstå de kristna lärorna. Han i sin tur bistod ytterligare andra. Priscilla och Aquila hjälpte utan tvivel till med att göra lärjungar i Rom, Korinth och Efesos. (Apostlagärningarna 18:1, 2, 18, 19; Romarna 16:3–5)

10. Vad har du lärt dig av Apostlagärningarna, kapitel 18, som kommer att hjälpa dig i arbetet att göra lärjungar?

¹⁰ Vad kan vi lära av vår begrundan av Apostlagärningarna, kapitel 18? Jo, precis som Aquila och Priscilla kan ha lärt av Paulus, kan vi förbättra vår förmåga att göra lärjungar genom att följa de exempel som ges av goda undervisare i Guds ord. Vi kan umgås  med dem som är ”intensivt upptagna med ordet” och som ”vittnar grundligt” för andra. (Apostlagärningarna 18:5, Kingdom Interlinear Translation) Vi kan lägga märke till hur de når människors hjärta genom att använda sina förmågor att undervisa övertygande. Sådana förmågor kan hjälpa oss att göra lärjungar. När vi studerar Bibeln med någon, kan vi föreslå att han inbjuder andra familjemedlemmar eller grannar att vara med vid studiet. Eller också kan vi fråga honom om han känner några andra som vi skulle kunna erbjuda bibelstudium. (Apostlagärningarna 18:6–8)

Skapa tillfällen att göra lärjungar

11. Var kan vi finna nya lärjungar?

¹¹ Paulus och hans medkristna sökte göra lärjungar genom att predika från hus till hus, på torget och under sina resor – i själva verket överallt. Du som är en nitisk arbetare i Guds kungarikes tjänst som söker göra lärjungar, kan du utöka din verksamhet i tjänsten på fältet? Kan du ta vara på tillfällen att söka efter dem som är förtjänta och predika för dem? På vilka sätt har dina medförkunnare av de goda nyheterna funnit lärjungar? Låt oss först se på telefonvittnande.

12–14. Berätta en egen erfarenhet eller någon som finns i paragraferna för att belysa nyttan av telefonvittnande.

¹² Medan en kristen som vi kallar Maria vittnade från hus till hus i Brasilien, lämnade hon en traktat till en ung kvinna som gick ut från ett hyreshus. Maria använde traktatens rubrik som inledning och frågade: ”Skulle du vilja veta mer om Bibeln?” Kvinnan svarade: ”Mer än gärna. Problemet är att jag är lärare, och arbetet tar all min tid.” Maria förklarade att de kunde resonera om bibliska ämnen i telefon. Kvinnan gav Maria sitt telefonnummer, och samma kväll satte Maria i gång ett studium per telefon med hjälp av broschyren Vad kräver Gud av oss?  *

¹³ En heltidsförkunnare i Etiopien ägnade sig åt telefonvittnande men blev förskräckt då hon talade med en man och hörde oväsen i bakgrunden. Mannen bad henne ringa upp senare. När systern gjorde det, ursäktade han sig och sade att han och hans hustru var mitt uppe i ett hetsigt gräl då hon ringde. Systern utnyttjade hans förklaring som ett tillfälle att framhålla att Bibeln ger visa råd om hur man tar itu med familjeproblem. Hon nämnde för honom att många familjer hade fått hjälp genom Hemligheten med ett lyckligt familjeliv, en bok utgiven av Jehovas vittnen. Några dagar efter det att boken lämnats till familjen ringde systern upp igen. Mannen utropade: ”Den här boken har räddat mitt äktenskap!” Han hade hållit ett familjemöte för att förmedla de goda tankar han hade funnit i boken. Ett bibelstudium sattes i gång, och inom kort började mannen regelbundet vara med vid kristna möten.

 ¹⁴ En Rikets förkunnare i Danmark som satte i gång ett bibelstudium genom att vittna per telefon säger: ”Tillsyningsmannen för tjänsten uppmuntrade mig att ta del i telefonvittnande. Först var jag tveksam och sade: ’Det här är inget för mig.’ Men en dag tog jag mod till mig och ringde mitt första samtal. Sonja svarade, och efter ett kort samtal tackade hon ja till att få biblisk litteratur. En kväll resonerade vi om ämnet skapelsen, och hon ville läsa boken Liv – ett resultat av evolution eller skapelse?  * Jag sade att det skulle vara trevligt om vi kunde träffas personligen och resonera om ämnet. Hon gick med på det. När jag kom, var Sonja redo för studiet, och vi har studerat varje vecka sedan dess.” Vår kristna syster avslutar: ”I många år hade jag bett om ett bibelstudium, men jag förväntade inte att få ett genom att vittna per telefon.”

15, 16. Vilka erfarenheter kan du berätta som visar nyttan av att vara vaken för olika metoder att sätta i gång bibelstudier?

¹⁵ Många får framgång genom att de tillämpar förslag att vittna för människor varhelst de finns. En kristen kvinna i USA stannade med sin bil intill en skåpbil på en parkering. När kvinnan i skåpbilen tittade på systern, började systern förklara vad vårt bibliska undervisningsarbete går ut på. Kvinnan lyssnade, steg ur skåpbilen och gick över till systerns bil. Hon sade: ”Jag är så glad att du stannade för att tala med mig. Jag har inte fått någon av er bibliska litteratur på länge. Dessutom vill jag studera Bibeln igen. Vill du studera med mig?” Vår syster skapade således en gynnsam situation för att förmedla de goda nyheterna.

¹⁶ En syster i USA berättar vad hon upplevde när hon besökte ett vårdhem. Hon kontaktade först en person som ansvarade för vissa verksamheter i anläggningen och talade om för honom att hon ville erbjuda sig att fylla de boendes andliga behov. Vår syster tillfogade att hon gärna ledde ett kostnadsfritt bibelstudium med alla som ville vara med. Föreståndaren gav henne tillåtelse att besöka de boende. Inom kort ledde hon ett bibelstudium tre gånger i veckan med sammanlagt 26 av dem som bodde där, och en av dem kan regelbundet vara med vid våra möten.

17. Vilken metod för att sätta i gång bibelstudier är ofta effektiv?

¹⁷ Somliga förkunnare av Guds kungarike får goda resultat genom att direkt erbjuda bibelstudier. En förmiddag gjorde man i en församling med 105 förkunnare en särskild ansträngning för att erbjuda bibelstudium åt alla man träffade. Åttiosex förkunnare tog del i tjänsten på fältet, och efter två timmar i predikoarbetet fann man att åtminstone 15 nya bibelstudier hade satts i gång.

Fortsätt att söka efter dem som är förtjänta

18, 19. Vilken viktig anvisning från Jesus bör vi alltid hålla i minnet, och i vilket syfte bör vi vara beslutna att göra det?

¹⁸ Som förkunnare av Guds kungarike kan du vilja pröva de förslag som nämns i den här artikeln. Det är naturligtvis förståndigt att ta hänsyn till lokala sedvänjor när man överväger metoderna för vittnandet. Låt oss framför allt komma ihåg Jesu anvisning att söka  efter dem som är förtjänta och hjälpa sådana personer att bli lärjungar. (Matteus 10:11; 28:19)

¹⁹ Må vi i detta syfte ”handskas [rätt] med sanningens ord”. Vi kan göra detta genom att använda övertygande tal som är fast grundat på Bibeln. Detta kommer att hjälpa oss att nå hjärtat på dem som är mottagliga och förmå dem att gå till handling. När vi under bön förtröstar på Jehova, kan vi ha del i att hjälpa några att bli lärjungar till Jesus Kristus. Och detta arbete är verkligen givande! Låt oss därför göra vårt ”yttersta för att träda fram godkända inför Gud”, i det vi alltid ger ära åt Jehova genom att vara nitiska förkunnare av Guds kungarike som predikar i avsikt att göra lärjungar. (2 Timoteus 2:15)

[Fotnoter]

Minns du?

• Varför behövde Apollos få Guds väg utredd mera fullständigt för sig?

• På vilka sätt lärde Priscilla och Aquila av aposteln Paulus?

• Vad har du av Apostlagärningarna, kapitel 18, lärt dig om arbetet med att göra lärjungar?

• Hur kan du skapa tillfällen att göra lärjungar?

[Frågor]

[Bild på sidan 18]

Priscilla och Aquila ”utredde Guds väg mera korrekt” för Apollos

[Bild på sidan 20]

Apollos blev skicklig i att göra lärjungar

[Bild på sidan 21]

Paulus predikade överallt dit han kom

[Bilder på sidan 23]

Skapa tillfällen att predika