”De som är milda till sinnes ... skall ärva jorden” – Hur?

”DU KÄNNER säkert till Jesu hjärtevärmande löfte att ’de som är milda till sinnes ... skall ärva jorden’. Men tror du, med tanke på hur människor behandlar varandra och hur de handskas med jordens resurser, att det kommer att finnas något kvar för ödmjuka människor att ärva?” (Matteus 5:5; Psalm 37:11)

Den här frågan använde Myriam, som är ett Jehovas vittne, för att inleda ett samtal om Bibeln. Mannen som hon talade med svarade att om Jesus gav det här löftet, måste jorden verkligen vara ett arv värt namnet och inte öde och obeboelig.

Mannens svar var verkligen optimistiskt. Men har vi orsak att ha en sådan positiv syn på framtiden? Ja, det har vi, för det vi läser i Bibeln ger oss starka skäl att tro att det här löftet kommer att gå i uppfyllelse. I själva verket är uppfyllelsen av det här löftet nära knutet till det som var Guds avsikt för mänskligheten och jorden. Och vi kan lita på att det som Gud har för avsikt att utföra också kommer att inträffa. (Jesaja 55:11) Så frågan är därför: Vad var Guds ursprungliga avsikt med mänskligheten, och hur skall allt det kunna bli verklighet?

Guds oföränderliga avsikt med jorden

Jehova Gud skapade jorden för ett speciellt syfte. ”Detta är vad Jehova har sagt, himlens Skapare, han, den sanne Guden, han som har format jorden och gjort den, han som gav den en fast grund, som inte skapade den förgäves utan formade den till att vara bebodd: ’Jag är Jehova, och det finns ingen annan.’” (Jesaja 45:18) Jorden skapades alltså för att människor skulle bo på den. Guds avsikt är dessutom att jorden skall vara bebodd för alltid. ”Han har grundat jorden på dess fästen, den skall aldrig i evighet bringas att vackla.” (Psalm 104:5; 119:90)

Guds avsikt med jorden kom också tydligt till uttryck i den befallning som han gav det första människoparet, Adam och Eva. Han sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden och lägg den under er, och råd över havets fiskar och himlens flygande skapelser och varje levande skapelse som rör sig på jorden.” (1 Moseboken 1:28) Den jord som Gud anförtrodde åt Adam och Eva skulle vara deras och deras barns hem för alltid. Flera hundra år senare förkunnade psalmisten: ”Himlen – himlen tillhör Jehova, men jorden har han gett åt människosönerna.” (Psalm 115:16)

För att det här fantastiska framtidsperspektivet skulle kunna bli verklighet var Adam och Eva och deras barn tvungna att  erkänna Jehova Gud, Skaparen och Livgivaren, som sin Suverän och villigt lyda honom. Jehova gjorde det här mycket klart när han sade till dem: ”Av varje träd i trädgården får du äta dig mätt. Men av trädet för kunskap om gott och ont får du inte äta, för den dag du äter av det skall du ovillkorligen dö.” (1 Moseboken 2:16, 17) För att Adam och Eva skulle få fortsätta att leva i Edens trädgård var de tvungna att lyda den här enkla och tydliga befallningen. De skulle därigenom visa sin tacksamhet för allt som deras himmelske Fader hade gjort för dem.

I och med att Adam och Eva var egensinniga och inte lydde Guds befallning vände de i själva verket ryggen till den som hade gett dem allt de hade. (1 Moseboken 3:6) Deras handlingssätt ledde till att både de själva och deras barn förlorade sitt vackra paradisiska hem. (Romarna 5:12) Gjorde det första människoparets olydnad att Guds avsikt med jorden ändrades?

En Gud som inte har förändrats

Gud förklarade genom sin profet Malaki: ”Jag är Jehova; jag har inte förändrats.” (Malaki 3:6) Den franske bibelforskaren Louis Fillion kommenterar det här bibelstället och säger att det här uttalandet har ett nära samband med fullbordandet av Guds löften. ”Jehova kunde ha tillintetgjort sitt upproriska folk”, skrev Fillion, ”men eftersom hans löften är oföränderliga, kommer han att under alla förhållanden hålla de löften han gav i det flydda.” Gud kommer inte att glömma sina löften, oavsett om de gäller en enskild person, en nation eller hela mänskligheten, utan de kommer att fullbordas när hans tid för det är inne. ”Han kommer ihåg sitt förbund till oöverskådlig tid, det ord som han befallde, intill tusen generationer.” (Psalm 105:8)

Hur kan vi då vara säkra på att Jehova inte har ändrat sin ursprungliga avsikt med jorden? Vi kan vara säkra på det, eftersom vi i hela Guds inspirerade ord, Bibeln, kan läsa om att Gud har för avsikt att ge jorden till lydiga människor. (Psalm 25:13; 37:9, 22, 29, 34) I Bibeln beskrivs dessutom de som Jehova välsignar som sådana som bor i trygghet, där var och en sitter ”under sin vinstock och under sitt fikonträd”, ”utan  att någon skrämmer dem”. (Mika 4:4; Hesekiel 34:28) Jehovas utvalda ”skall bygga hus och bo i dem; och de skall plantera vingårdar och äta deras frukt”. De skall till och med leva i frid med de vilda djuren. (Jesaja 11:6–9; 65:21, 25)

I Bibeln får vi en annan förhandsglimt av uppfyllelsen av Guds löften. Under kung Salomos styre upplevde Israels nation en period av frid och välstånd. ”Juda och Israel bodde i trygghet, var och en under sin vinstock och under sitt fikonträd, från Dan till Beersheba, alla Salomos dagar.” (1 Kungaboken 4:25) I Bibeln sägs det att Jesus är ”mer än Salomo”, och psalmisten profeterade om hans regering och sade: ”I hans dagar skall den rättfärdige blomstra, och fred i överflöd, tills månen inte mer är.” Då skall det ”bli fullt med brödsäd på jorden, på bergens topp skall det vara ett överflöd”. (Lukas 11:31; Psalm 72:7, 16)

Jehova Gud håller sina löften, och han kommer att se till att det utlovade arvet inte bara finns tillgängligt utan att det också blir återställt i all sin skönhet. I Bibeln, i Uppenbarelseboken 21:4, sägs det att Gud i den utlovade nya världen ”skall torka varje tår från ... [människors] ögon, och döden skall inte finnas mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta finnas mer”. Det här löftet visar att det kommer att bli ett paradis. (Lukas 23:43)

Vilka får del av det utlovade arvet?

De genomgripande förändringar som leder till att jorden blir ett paradis kommer att äga rum under ledning av en himmelsk regering, ett rike med Jesus Kristus som kung. (Matteus 6:9, 10) Det första som detta kungarike kommer att göra är att ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. (Uppenbarelseboken 11:18; Daniel 2:44) Sedan kommer Jesus Kristus som ”Fredsfurste” att uppfylla de här profetiska orden: ”På det furstliga herradömets utbredning och på freden skall det inte vara någon ände.” (Jesaja 9:6, 7) Under detta kungarike kommer miljoner människor, däribland de som får liv igen genom en uppståndelse, att få möjlighet att ärva jorden. (Johannes 5:28, 29; Apostlagärningarna 24:15)

Vilka kommer att få del av det här underbara arvet? Tänk på det som Jesus sade:  ”Lyckliga är de som är milda till sinnes, eftersom de skall ärva jorden.” (Matteus 5:5) Vad innebär det att vara mild till sinnes, eller ödmjuk? I ordböcker brukar innebörden av ”ödmjuk” eller ”mild” definieras som blygsam, måttfull, undergiven, stillsam eller till och med försynt. Men det ord som används i den grekiska grundtexten har en mycket vidare innebörd. ”Det ligger mjukhet” i ordet, konstaterar William Barclay i sin bok New Testament Wordbook, ”men bakom mjukheten ligger en styrka lik stålets”. Det betecknar en sinnesinställning eller attityd som gör det möjligt för en person att stå ut med en orättvis behandling utan att bli bitter eller hämndlysten, och detta tack vare hans goda förhållande till Gud. Hans förhållande till Gud blir en källa till styrka och kraft. (Jesaja 12:2; Filipperna 4:13)

En person med ett sådant sinnelag följer Guds normer i alla sidor av livet. Han insisterar inte på att göra som han själv vill eller göra som andra människor tycker och tänker. Han är också läraktig och villig att bli undervisad av Jehova. Psalmisten David skrev: ”[Jehova] får de ödmjuka att vandra efter hans domslut, han lär de ödmjuka sin väg.” (Psalm 25:9; Ordspråksboken 3:5, 6)

Kommer du att vara bland ”de ödmjuka” som skall få ärva jorden? Om du lär känna Jehova och hans vilja genom att noggrant studera Bibeln och sedan handlar i enlighet med det du lär dig, kan också du se fram emot att få ärva ett jordiskt paradis och leva för evigt i det. (Johannes 17:3)

[Bild på sidan 5]

Guds avsikt med jorden framgår klart av det uppdrag han gav Adam och Eva

[Bild på sidorna 6, 7]

Den frid och trygghet som rådde under Salomos regering gav en förhandsglimt av det utlovade arvet

[Bildkällor]

Fåren och bergen i bakgrunden: Pictorial Archive (Near Eastern History) Est.; arabisk oryx: Hai-Bar, Yotvata, Israel; plogande bonde: Garo Nalbandian

[Bild på sidan 7]

En rättfärdig ny värld är nära – kommer du att vara med där?