1, 2. a) Varför var församlingen i Kolossai i fara? b) Vilket råd gav Paulus till församlingen?

DEN första kristna församlingen i Kolossai var i fara! Några skapade splittring genom att försöka få alla att följa Moses lag. Andra förespråkade en asketisk livsstil och menade att det var fel att njuta av livet. Paulus varnade församlingen för dessa uppfattningar när han skrev: ”Se upp: kanske skall det finnas någon som vill föra bort er som sitt byte genom den filosofi och det tomma bedrägeri som är i överensstämmelse med människors tradition, i överensstämmelse med världens elementära ting och inte i överensstämmelse med Kristus.” (Kol. 2:8)

² Om dessa smorda skulle fokusera på mänskliga uppfattningar, skulle de vända ryggen åt Jehovas anordning för räddning. (Kol. 2:20–23) För att hjälpa dem att bevara sitt dyrbara förhållande till Jehova starkt sa Paulus: ”Håll ert sinne fäst vid det som är där ovan, inte vid det som är på jorden.” (Kol. 3:2) De behövde tänka på sin underbara  framtid, att få leva för evigt i himlen. (Kol. 1:4, 5)

3. a) Vilket hopp har de smorda kristna? b) Vad ska vi gå igenom i den här artikeln?

³ Även i dag har smorda kristna sinnet fäst vid Guds rike och hoppet att få bli ”Kristi medarvingar” i himlen. (Rom. 8:14–17) Men hur är det med dem som har hoppet att få leva på jorden? Vi ska se hur de kan tillämpa Paulus råd att fästa sinnet vid det som är där ovan. (Joh. 10:16) Och vi ska också se hur vi kan efterlikna Abraham och Mose, som även under svåra tider höll sinnet fäst vid det som är där ovan.

4. Hur kan de som ska leva på jorden ha sinnet fäst vid det som är där ovan?

⁴ Även de som ska leva på jorden behöver tänka på det som är där ovan. Vad innebär det? Det betyder att de sätter Jehova och hans rike på första platsen i livet. (Luk. 10:25–27) Jesus är vårt största föredöme i att göra det. (1 Petr. 2:21) Precis som de första kristna är vi också omgivna av felaktiga tänkesätt, filosofier och materialismen i Satans värld. (Läs 2 Korinthierna 10:5.) Vi behöver efterlikna Jesus och skydda oss mot allt som kan skada vårt förhållande till Jehova.

5. Vad kan vi fråga oss själva när det gäller pengar och ägodelar?

⁵ Har världens syn på pengar och ägodelar påverkat oss? Det vi tänker på och det vi gör visar ofta hur det är med den saken. Jesus sa: ”Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” (Matt. 6:21) Om vi vill ta reda på vad som är viktigt för oss kan vi fråga oss själva: Hur mycket tänker jag på pengar? Funderar jag mycket på företagsidéer, ett bättre jobb eller hur livet skulle kunna bli bekvämare? Eller försöker jag leva enkelt och fokusera på mitt förhållande till Jehova? (Matt. 6:22) Jesus sa att vi skulle kunna förlora vårt förhållande till Jehova om vi satsade på att samla ”skatter ... på jorden”. (Matt. 6:19, 20, 24)

6. Hur kan vi klara av kampen mot våra ofullkomliga tendenser?

⁶ Eftersom vi är ofullkomliga dras vi till det som är fel. (Läs Romarna 7:21–25.) Om vi inte låter Guds ande påverka oss kan vi bli indragna i sådant som ”hör mörkret till”, till exempel ”vilt festande och dryckesorgier”, sexuell omoral och ”tygellöshet”. (Rom. 13:12, 13) Vi kämpar hela tiden mot våra ofullkomliga tendenser. För att klara av den kampen måste vi fästa sinnet vid det som är där ovan. Det kräver ansträngning. Därför sa Paulus: ”Jag [är] hårdhänt mot min kropp och leder den som en slav.” (1 Kor. 9:27) Det är med andra ord viktigt att vi har självdisciplin. Vi ska nu gå vidare och se vad två män med stark tro på Jehova gjorde för ”att behaga honom”. (Hebr. 11:6)

7, 8. a) Vilka utmaningar mötte Abraham och Sara? b) Vad var Abraham fokuserad på?

⁷ När Jehova bad Abraham att tillsammans med sin familj flytta till Kanaan, var han villig att göra det. Eftersom Abraham trodde på Jehova och lyssnade till honom, upprättade  Jehova ett förbund med honom och sa: ”Jag skall göra dig till en stor nation, och jag skall välsigna dig.” (1 Mos. 12:2) Men många år senare hade Abraham och Sara fortfarande inte fått några barn. De kan ha undrat om Jehova hade glömt sitt löfte. Och livet i Kanaan var dessutom inte alltid så lätt. Abraham och hans familj hade lämnat ett bekvämt liv i den rika staden Ur och färdats mer än 160 mil för att komma till Kanaan. Där bodde de i tält, upplevde perioder med matbrist och utsattes för plundrare. (1 Mos. 12:5, 10; 13:18; 14:10–16) Ändå hade de bestämt sig för att inte återvända till Ur! (Läs Hebréerna 11:8–12, 15.)

⁸ Abraham ”trodde på Jehova” och fokuserade inte på det som är på jorden. (1 Mos. 15:6) Hans tankar var inriktade på Jehovas löften. Jehova såg Abrahams tro och sa till honom: ”’Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.’ Och han sade vidare till honom: ’Så skall din avkomma bli.’” (1 Mos. 15:5) Han måste verkligen ha blivit lättad! Varje gång han tittade upp mot stjärnorna skulle han bli påmind om Jehovas löfte om att ge honom många avkomlingar. Och när Jehovas tid var inne fick Abraham en son, precis som Jehova hade lovat. (1 Mos. 21:1, 2)

9. Hur kan vi följa Abrahams exempel?

⁹ Likt Abraham väntar vi också på att Jehovas löften ska uppfyllas. (2 Petr. 3:13) Om vi inte har våra sinnen fästa vid det som är där ovan, kanske vi börjar tycka att uppfyllelsen av löftena dröjer. Det i sin tur kan leda till att vi saktar farten i sanningen. Vi kan ta ett exempel. Längre tillbaka kanske du gjorde förändringar så att du kunde vara i heltidstjänsten en tid. Men hur är det nu? Har du fortfarande samma anda som Abraham? Han fortsatte att göra så mycket han kunde för Jehova och längtade efter de välsignelser som låg framför honom. (Hebr. 11:10) ”Abraham utövade tro på Jehova” och räknades som hans vän. (Rom. 4:3)

10. Hur såg Moses uppväxt ut?

¹⁰ En annan som hade sitt sinne fäst vid det som är där ovan var Mose. Som ung blev han ”undervisad i all egyptiernas vishet”. Det här var ingen vanlig utbildning. Han växte upp i den kungliga familjen i det mäktigaste riket på den tiden. Med tanke på den utbildningen var det inte konstigt att han blev ”kraftfull i sina ord och handlingar”. (Apg. 7:22) Tänk vilka möjligheter han hade! Men han inriktade sig på något viktigare.

11, 12. Vilken utbildning uppskattade Mose mest, och hur vet vi det?

¹¹ När Mose var liten undervisade hans mamma, Jokebed, honom om hebréernas Gud. Det han lärde sig om Jehova var viktigare för honom än någonting annat. Därför gav han villigt upp alla möjligheter till förmögenhet och makt för att kunna göra Jehovas vilja. (Läs Hebréerna 11:24–27.) Hans andliga utbildning och hans tro på Jehova fick honom att fästa sitt sinne vid det som är där ovan.

¹² Även om Mose hade den högsta  världsliga utbildning som fanns, använde han inte den för att bli rik, känd eller mäktig i Egypten. Bibeln säger att han ”vägrade ... att låta kalla sig son till faraos dotter och valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att ha den tillfälliga njutningen av synd”. Längre fram använde han sin andliga utbildning för att leda Jehovas folk.

13, 14. a) Vad gjorde Mose redo för framtida uppdrag? b) Vad behöver vi lära oss?

¹³ Mose kände starkt för Jehova och hans folk som var slavar i Egypten. Och när han var 40 år trodde han att han var redo att befria dem. (Apg. 7:23–25) Men Jehova såg att han inte var redo för det uppdraget än. Han behövde utveckla sådana egenskaper som ödmjukhet, tålamod, mildhet och självbehärskning. (Ords. 15:33) Mose behövde utbildning för att kunna hantera de utmaningar som låg framför honom. Några årtionden som herde var precis vad han behövde för att utveckla de nödvändiga egenskaperna.

¹⁴ Hur var den här praktiska utbildningen till hjälp för Mose? Bibeln säger att han var ”den ödmjukaste av alla människor på jordens yta”. (4 Mos. 12:3) Ja, han hade blivit ödmjuk, och det hjälpte honom att ha tålamod med olika slags människor och deras problem. (2 Mos. 18:26) Vi behöver också utveckla egenskaper som kan hjälpa oss att överleva ”den stora vedermödan” och komma in i Guds nya värld. (Upp. 7:14) Kan vi komma överens med andra, även dem som vi tycker är hetsiga eller lättstötta? Det är bra om vi följer Petrus råd: ”Ära människor av alla slag, älska hela brödraskaran.” (1 Petr. 2:17)

15, 16. a) Varför är det viktigt att vi fäster vårt sinne vid rätt saker? b) Varför är det viktigt att vi fortsätter uppföra oss väl?

¹⁵ Vi lever i ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Tim. 3:1) Därför måste vi fästa vårt sinne vid rätt saker för att kunna hålla oss nära Jehova. (1 Thess. 5:6–9) Vi ska se hur vi kan göra det på tre olika sätt.

¹⁶ Vårt uppförande: Petrus förklarade hur viktigt det är att uppföra sig väl när han sa: ”Bevara ert uppförande gott bland nationerna, så att de ... kan ära Gud ... till följd av era förträffliga gärningar som de är ögonvittnen till.” (1 Petr. 2:12) Vi måste göra allt vi kan för att ära Gud, oavsett om vi är hemma, på arbetet, i skolan, är lediga eller går i tjänsten. Självklart lyckas vi inte alltid med detta, för vi är ju ofullkomliga. (Rom. 3:23) Men det behöver inte göra oss missmodiga. Med Jehovas hjälp kan vi vinna när vi kämpar ”trons goda kamp”. (1 Tim. 6:12)

17. Hur kan vi ha samma inställning som Jesus? (Se den inledande bilden.)

¹⁷ Vår inställning: För att kunna uppföra oss väl måste vi ha rätt inställning. Paulus sa: ”Bevara denna sinnesinställning i er som också fanns hos Kristus Jesus.” (Fil. 2:5) Vilken inställning hade han? Han var ödmjuk, och det fick honom att ge sitt bästa till Jehova. Det viktigaste för honom var  att predika de goda nyheterna. (Mark. 1:38; 13:10) Jesus betraktade Guds ord som den högsta auktoriteten. (Joh. 7:16; 8:28) Han studerade Skrifterna ingående så att han kunde citera dem, försvara dem och förklara dem. Vi kan visa samma inställning som han när vi är ödmjuka och är entusiastiska för tjänsten och för vårt personliga bibelstudium.

18. På vilka sätt kan vi visa att vi understöder Jehovas vilja?

¹⁸ Vårt stöd: Guds vilja är att alla ”som är i himlen och på jorden” ska underordna sig Jesus. (Fil. 2:9–11) Även om Jesus har en upphöjd ställning gör han ödmjukt Jehovas vilja. Vi vill göra likadant. (1 Kor. 15:28) Hur gör vi det? Genom att helt och fullt stödja arbetet med att göra ”lärjungar av människor av alla nationerna”. (Matt. 28:19) Vi vill också ”göra gott mot alla” genom att ställa upp för våra medmänniskor och för våra bröder och systrar. (Gal. 6:10)

19. Vad vill vi fortsätta med?

¹⁹ Vi är verkligen tacksamma för att Jehova påminner oss om att fästa sinnet vid det som är där ovan. Därför måste vi ”med uthållighet löpa det tävlingslopp som vi har framför oss”. (Hebr. 12:1) Ja, vi vill fortsätta att ge vårt bästa till Jehova, och vi vet att han kommer att belöna oss för det. (Kol. 3:23, 24)