Bryr Gud sig verkligen om dig?

KÄNNER DU dig älskad? Eller känns det emellanåt som att ingen bryr sig om dig? I den hektiska och självcentrerade värld vi lever i kan det vara lätt att tro att man själv inte har något att komma med, att man är alldeles för obetydlig för att någon ens ska lägga märke till en. Precis som Bibeln beskriver vår tid går många människor helt upp i sig själva och glömmer ofta bort att tänka på andras väl och ve. (2 Timoteus 3:1, 2)

Oavsett ålder, kultur, språk eller folkslag, så har alla ett stort behov av att älska och känna sig älskade. Enligt några rapporter är vårt nervsystem särskilt anpassat för att reagera på kärlek och ömhet. Jehova Gud, som skapade oss, förstår bättre än någon annan vårt behov av att vara älskade och uppskattade. Hur skulle du känna om han sade till dig att du betyder väldigt mycket för honom? Det skulle säkert vara det finaste erkännande du kunde få. Kan man vara helt säker på att Jehova är intresserad av oss ofullkomliga människor? Bryr han sig om oss som individer? Och om han gör det, vad är det som gör en människa värdefull i hans ögon?

Jehova bryr sig om oss

För ungefär 3 000 år sedan fylldes en av Bibelns psalmister av vördnad när han såg upp mot den storslagna natthimlen, översållad av tusentals stjärnor. Han var helt införstådd med att Skaparen av allt detta måste vara enastående mäktig och upphöjd. Han tänkte på Jehovas storhet och hur små vi människor är, och det fick honom att framhålla hur underbart det är att Jehova visar oss kärleksfull omtanke: ”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har berett, vad är då en dödlig människa, att du kommer ihåg henne, och en människoson, att du tar dig an honom?” (Psalm 8:3, 4) Det skulle vara lätt att dra slutsatsen att Gud är alldeles för långt borta eller alldeles för upptagen för att bry sig om oss ofullkomliga människor. Men psalmisten visste att trots människans litenhet och förgänglighet så betyder hon mycket för Gud.

En annan psalmist skrev: ”Jehova finner välbehag i dem som fruktar honom, i dem som väntar på hans kärleksfulla  omtanke.” (Psalm 147:11) Innebörden i de här verserna är tänkvärd. Trots att Jehova är så upphöjd är han inte bara medveten om människorna. Han tar sig an dem och ”finner välbehag” i dem.

Det här är ett faktum som också framhävs i en biblisk profetia om vår egen tid. Genom profeten Haggaj visade Jehova att de goda nyheterna om Guds rike skulle nå ut över hela världen. Och med vilket resultat? Lägg märke till följande ord: ”Nationernas dyrbara skatter skall komma in; och jag skall fylla detta hus med härlighet.” (Haggaj 2:7)

Vad är det för ”dyrbara skatter” som ska samlas in ur alla nationerna? Det kan knappast handla om materiella rikedomar. (Haggaj 2:8) Det är inte silver eller guld som får Jehovas hjärta att glädjas. Det han värdesätter är människor som trots fel och brister tillber honom för att de motiveras av kärlek. (Ordspråksboken 27:11) Sådana människor är ”dyrbara skatter” som ger honom ära eller ”härlighet”. Han uppskattar verkligen deras uppriktiga och innerliga tjänst. Är du en av dem?

Det kanske kan vara svårt att tro att små, ofullkomliga människor kan vara dyrbara för den store Skaparen av universum. Men det är så, och det bör motivera oss att ta emot den varma inbjudan att komma närmare honom. (Jesaja 55:6; Jakob 4:8)

”Du är en högt värderad man”

När profeten Daniel hade kommit upp i åren fick han en kväll vara med om något mycket spännande. När han höll på att be kom en speciell person på besök. Daniel hade träffat honom tidigare och kände igen honom som Gabriel, Jehovas ängel. Gabriel förklarade sin plötsliga ankomst: ”Daniel, nu har jag dragit ut för att låta dig få insikt med förstånd ..., ty du är en högt värderad man.” (Daniel 9:21–23)

Vid ett annat tillfälle sade en av Jehovas änglar till Daniel: ”Daniel, du högt värderade man.” Och för att styrka Daniel sade han: ”Var inte rädd, du högt värderade man. Må du ha frid.” (Daniel 10:11, 19) Tre gånger beskrivs alltså Daniel som ”högt värderad”. Det här uttrycket kan också betyda ”högt älskad”, ”mycket uppskattad” och till och med ”en favorit”.

Daniel kände sig säkert redan nära Jehova och förstod att Gud godkände hans helhjärtade tjänst. Men att Gud sände en ängel för att visa hur mycket han brydde sig om Daniel måste ändå ha varit väldigt uppmuntrande. Och mycket riktigt, Daniel sade: ”Du har styrkt mig.” (Daniel 10:19)

 Den här värmande skildringen som visar Jehovas innerliga känslor för sin trogne profet har nedtecknats i Bibeln för att vi ska lära oss något av den. (Romarna 15:4) Om vi begrundar vem Daniel var kan vi förstå hur en människa kan bli ”högt värderad” av vår älskade Fader.

Studera Guds ord regelbundet

Daniel var noga med att läsa och undersöka Skrifterna. Vi vet det eftersom han själv skrev att han ”urskilde ... i böckerna det antal år som ... skulle fullbordas i fråga om Jerusalems öde tillstånd”. (Daniel 9:2) Daniel hade troligtvis tillgång till inspirerade skrifter av Mose, David, Salomo, Jesaja, Jeremia, Hesekiel och andra profeter. Man kan nästan se Daniel framför sig – omgiven av alla sina bokrullar, fullständigt uppslukad av texten och i full färd med att jämföra de profetiska uttalandena. Han ville veta hur sann tillbedjan skulle bli återställd i Jerusalem. I lugn och ro, kanske uppe i sin takkammare, kunde han riktigt gå på djupet och fundera över innebörden i sådana profetior. Hans målmedvetna studium stärkte hans tro och drog honom närmare Jehova.

Studium av Guds ord formade också Daniels personlighet och påverkade utvecklingen av hela hans liv. Under sina första år i livet fick han undervisning i Skrifterna. Det bidrog säkert till att han som ung kunde hålla fast vid Guds lagar om mat och dryck som gällde på den tiden. (Daniel 1:8) Senare i livet framförde han modigt Guds budskap till härskarna i Babylon. (Ordspråksboken 29:25; Daniel 4:19–25; 5:22–28) Han var känd för att vara flitig, ärlig och pålitlig. (Daniel 6:4) Och framför allt förtröstade han helt på Jehova, och därför kompromissade han inte ens när hans liv stod på spel. (Ordspråksboken 3:5, 6; Daniel 6:23) Inte undra på att han var ”högt värderad” i Guds ögon!

På vissa sätt är det enklare att studera Bibeln i dag än det var på Daniels tid. I dag har vi praktiska inbundna böcker i stället för klumpiga bokrullar. Vi har tillgång till hela Bibeln, där vi dessutom kan se hur flera av Daniels profetior gick i uppfyllelse. Och vi har mängder av hjälpmedel som gör det lättare för oss att studera och forska i Bibeln. * Utnyttjar du dem? Och planerar du regelbundet in stunder för att läsa Bibeln och begrunda den? Du kommer att få ut lika mycket av det som Daniel. Du kommer att bygga upp en stark tro och få en närmare relation till Jehova. Guds ord kommer att vägleda dig tryggt genom livet och bekräfta att Gud bryr sig om dig.

Be ofta

Bön var en viktig del av Daniels liv. Och han visste vad han kunde be Jehova om. När han var ung stod han inför risken att bli avrättad om han inte kunde tyda en dröm som den babyloniske kungen Nebukadnessar hade haft. Daniel tvekade inte att vända sig till Jehova och vädja om hjälp och beskydd. (Daniel 2:17, 18) Många år senare, väl medveten om sin egen ofullkomlighet, erkände han både sina egna och folkets synder och bad Jehova om förlåtelse. (Daniel 9:3–6, 20) Och när han inte riktigt kunde förstå det Gud hade sagt genom inspiration, så bad han till Gud om hjälp. Vid ett sådant tillfälle kom en ängel och besökte Daniel för att ge honom mer insikt. Ängeln bekräftade: ”Dina ord [har] blivit hörda.” (Daniel 10:12)

Men Daniel gjorde mer än att bara be Gud om olika saker. I Daniel 6:10 står det: ”Tre gånger om dagen ... bad [han] och frambar lovprisning inför sin Gud, så som han regelbundet hade gjort dessförinnan.” Daniel tyckte att han hade många anledningar att tacka  och lovprisa Jehova, och därför gjorde han det ofta. Bön var en viktig del av hans tillbedjan, så viktig att han inte ens slutade be när det innebar en risk för hans liv. Hans trofasthet gjorde naturligtvis att Jehova höll honom ännu mer kär.

Vilken underbar gåva bönen är! Låt inte en enda dag gå utan att du talar med din Fader. Kom ihåg att tacka och lovprisa honom för allt det goda han ger. Berätta fritt och öppet om alla dina bekymmer och problem. Tänk efter hur dina tidigare böner har blivit besvarade, och tacka honom för det. Ha inte bråttom när du ber. Om vi öppnar oss för Jehova i bön så kommer vi att få uppleva hans kärlek på ett mycket personligt plan. Det kan verkligen motivera oss att vara ”ihärdiga i bönen”! (Romarna 12:12)

Ära Jehovas namn

Det finns ingen vänskap som kan bestå om en av parterna är självupptagen. Detsamma gäller vår vänskap med Jehova. Och Daniel visste att det var så. Han tyckte att det var mycket viktigt att ära Jehovas namn.

När Gud svarade på Daniels bön om Nebukadnessars dröm sade Daniel: ”Må Guds namn bli välsignat från oöverskådlig tid till oöverskådlig tid, ty vishet och väldighet tillhör honom.” Och lite längre fram, när Daniel berättade för Nebukadnessar om drömmen och vad den betydde, gav han flera gånger äran åt Jehova och betonade att han är den ende Guden ”som uppenbarar hemligheter”. Och när Daniel bad om förlåtelse och befrielse sade han: ”Min Gud ... ditt namn har nämnts över din stad och över ditt folk.” (Daniel 2:20, 28; 9:19)

Vi kan följa Daniels exempel på många sätt. Vi kan uttrycka vår önskan att Guds namn ska ”bli helgat”. (Matteus 6:9, 10) Vi gör allt för att vårt uppförande inte ska vanära Guds heliga namn. Och vi kan alltid ge ära åt Jehova genom att berätta för andra om de goda nyheterna om Guds rike.

I samhället omkring oss råder det verkligen brist på kärlek och omtanke. Men en stor tröst är att Jehova personligen bryr sig om alla sina tillbedjare. Som det sägs i Psalmerna: ”Jehova finner välbehag i sitt folk. Han smyckar de ödmjuka med räddning.” (Psalm 149:4)

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 21]

Gud sände ängeln Gabriel till Daniel för att ge honom styrka och visa hur mycket han brydde sig om honom.

[Infälld text på sidan 23]

Daniel var noga med studium och bön, och det gjorde att han utvecklade en fin personlighet och att Jehova uppskattade honom ännu mer.