DET verkar som om kvinnor i alla tider har varit väldigt intresserade av att försköna sitt utseende. Tidiga gravmålningar, fresker och mosaiker visar att användningen av kosmetika var mycket vanlig i det forntida Mesopotamien och Egypten. De kraftigt sminkade mandelformade ögon som man ser på avbildningar av egyptiska kvinnor väckte stor beundran.

Hur var det då med kvinnorna i det forntida Israel? Använde de kosmetika? Och i så fall, vilket slags kosmetika använde de? Visserligen finns det inga gravmålningar eller fresker från det forntida Israel som vi kan hänvisa till, men vissa avsnitt i Bibeln och olika arkeologiska fynd i Bibelns länder ger oss ändå en liten inblick i hur kosmetika användes på den tiden.

Vid utgrävningar runt om i Israel har man hittat en mängd föremål som kan kopplas till användningen av kosmetika och parfymer. Man har bland annat hittat stenskålar eller paletter som användes när man malde och blandade ingredienserna. Man har också hittat morotsformade parfymflaskor, alabasterkärl med smörjelseolja och polerade handspeglar av brons. Och en sked av elfenben hade utskurna palmblad på ena sidan av handtaget och ett kvinnoansikte omgivet av duvor på den andra.

Bland de rika var det uppenbarligen populärt att ha dekorerade snäckskal som sminkdosor. På egyptiska och kanaaneiska fyndplatser har man också hittat små utsirade sminkskedar av elfenben eller trä med figurer i form av simmande flickor och andra invecklade mönster. Allt det här vittnar om att det var vanligt att kvinnor använde kosmetiska produkter på den tiden.

I Bibeln läser vi att Job hade en dotter som hette ”Keren-Happuk”. På hebreiska kan det namnet betyda ”horn med svart (ögon)smink”, dvs. en sminkdosa eller ask för till exempel kohl, ett slags eyeliner. (Job 42:14) Namnet kan ha anspelat på hennes skönhet, men det kan också tyda på att det var vanligt med kosmetika på den tiden.

 När Bibeln talar om ögonsmink är det betecknande nog alltid i samband med kvinnor med dåligt rykte, till exempel den beräknande drottning Isebel och den otrogna staden Jerusalem, som framställdes som en prostituerad kvinna av profeterna Jeremia och Hesekiel. (2 Kungaboken 9:30; Jeremia 4:30; Hesekiel 23:40) Man har grävt fram stora mängder glas- eller stenkärl med små pennor för applicering av ögonsmink, vilket tydligt visar att många kvinnor i det avfälliga Israel – i synnerhet de rika och de av kunglig börd – hade tagit efter vanan att sminka sig kraftigt med bland annat eyeliner.

Tillverkningen och bruket av väldoftande produkter baserade på olivolja har en lång historia i det forntida Israel. I Andra Moseboken finns recept på den heliga smörjelseolja som prästerna använde i templet. Det var en blandning av kanel, myrra och andra välluktande växter. (2 Moseboken 30:22–25) I Jerusalem tror sig arkeologer ha hittat en verkstad från första århundradet v.t. där man  framställde parfym och rökelse till templet. Väldoftande olja, som användes både i helig tjänst och i det dagliga livet, nämns på många ställen i Bibeln. (2 Krönikeboken 16:14; Lukas 7:37–46; 23:56)

Vatten var en bristvara i den delen av världen, så parfymerade oljor var ett välkommet komplement för att sköta hygienen. Oljan användes för att skydda huden i det varma och torra klimatet men uppskattades också för sina kosmetiska egenskaper. (Rut 3:3; 2 Samuelsboken 12:20) Innan den unga judiska kvinnan Ester skulle presenteras för kung Ahasveros genomgick hon en 12 månaders ”spabehandling” – hon masserades 6 månader med myrraolja och 6 månader med balsamolja. (Ester 2:12)

Parfymer och välluktande oljor var värdefulla handelsvaror som jämställdes med silver och guld. När drottningen av Saba gjorde sin långa resa för att besöka kung Salomo hade hon till exempel med sig sådana gåvor som guld, dyrbara stenar och balsamolja. (1 Kungaboken 10:2, 10) När kung Hiskia tog med sändebuden från Babylon till sin skattkammare visade han stolt upp ”balsamoljan och den goda oljan” tillsammans med silvret, guldet och hela sitt vapenförråd. (Jesaja 39:1, 2)

Man kunde bara utvinna ytterst små mängder parfymer eller doftoljor från de olika blommor, frukter, löv, harts eller bark som användes. Bibeln nämner ett antal välluktande växter, till exempel aloe, balsam, bdelliumharts, kalmus, kassia, kanel, virak, myrra, saffran och nardus. En del av dem fanns i Israel och växte i Jordandalen. Andra importerades och kom från bland annat Indien och Sydarabien via den välkända ”rökelsevägen”.

Som tidigare nämnts talar Bibeln om balsamolja i berättelserna om drottning Ester, drottningen av Saba och kung Hiskia. År 1988 hittade man en liten kruka med olja i en grotta i närheten av Qumran, på Döda havets västra strand. Den väckte många frågor. Var det här det sista som fanns kvar av den berömda balsamoljan? Forskare har inget definitivt svar på den frågan. Ända fram i vår tid försöker man sig på nyplantering av de en gång så omtalade balsambestånden.

Det verkar som om den balsamolja som nämns i Bibeln utvanns från träd och buskar som odlades i området runt En-Gedi. I utgrävningar har man funnit ugnar, krukor och olika slags föremål av metall och ben från 500-talet f.v.t. som liknar föremål som använts i andra områden där man tillverkat parfym. De flesta forskare tror att balsambusken ursprungligen kom från Arabien eller Afrika. Doftämnet utvanns ur saven. Balsamolja värderades så högt att metoderna för att odla och framställa den hölls hemliga.

Balsam användes till och med som politiskt förhandlingsvapen. Enligt historikern Josephus fick Marcus Antonius ett helt bestånd sådana här värdefulla plantor som han i sin tur gav i gåva till den egyptiska drottningen Kleopatra. Den romerske historikern Plinius skrev att judiska soldater under det första århundradet försökte förstöra alla balsamväxter för att de erövrande romarna inte skulle få tag i dem.

Bibliska hänvisningar och arkeologiska fynd gör att vi kan få en inblick i hur kosmetika användes på Bibelns tid. Bibeln fördömer inte att man använder kosmetika eller smyckar sig på andra sätt, men den understryker att det i så fall ska göras med blygsamhet och sunt sinne. (1 Timoteus 2:9) Aposteln Petrus framhöll att det ”som är av stort värde i Guds ögon” är ”den stilla och milda anden”. Med tanke på att stil och mode ständigt förändras är det här ett gott råd för kristna kvinnor, yngre såväl som äldre. (1 Petrus 3:3, 4)