Jag växte upp i ett arbetarklassområde i hamnstaden Åbo. Pappa var boxningsmästare, och min lillebror och jag höll också på med boxning. I skolan hamnade jag ofta i slagsmål, och jag hade inga problem med att ta fram knytnävarna. I tonåren gick jag med i ett känt gäng, vilket ledde till ännu våldsammare konflikter. Jag upptäckte också hårdrocken och började drömma om att bli rockstjärna.

Jag köpte ett trumset och bildade ett band där jag var sångare. Jag gillade att ge järnet och rocka loss på scen. Eftersom vi var aggressiva och stökiga, fick vi mer och mer uppmärksamhet. Våra konserter drog stor publik. Vi spelade in några skivor, och den sista skivan fick bra recensioner. I slutet av 80-talet åkte vi till USA för att marknadsföra oss. Vi gjorde några spelningar i New York och Los Angeles och fick en del bra kontakter innan vi åkte tillbaka till Finland.

Även om jag trivdes med livet som artist längtade jag efter mer mening i tillvaron. Jag blev besviken på den tuffa musikbranschen och mådde dåligt av att leva ett så ytligt liv. Det kändes som att jag var en dålig människa, och jag var rädd för att komma till helvetet. Jag försökte hitta svar i alla möjliga slags andliga böcker och bad intensivt till Gud om hjälp, även om jag kände att jag aldrig kunde bli bra nog för honom.

För att försörja mig jobbade jag på posten. En dag fick jag veta att en av mina arbetskamrater var ett Jehovas vittne. Jag bombarderade honom med frågor. Han gav logiska svar från Bibeln som gjorde mig nyfiken, och jag gick med på att studera Bibeln med honom. När jag hade studerat i några veckor fick bandet ett lockande erbjudande om ett skivkontrakt, som kunde innebära att vi fick släppa ett album i USA. Jag kände att det här var mitt livs chans.

 Jag berättade för vittnet som studerade med mig att jag bara ville göra ett album till, och sedan skulle jag börja leva enligt Bibelns principer. Han sa inte rakt ut vad han tyckte. Han bad mig bara läsa Jesu ord i Matteus 6:24. Där står det: ”Ingen kan vara slav åt två herrar.” Jag blev alldeles paff när jag förstod vad Jesu ord innebar. Men efter några dagar var det den jag studerade med som blev paff! Jag berättade att jag hade lämnat bandet eftersom jag ville följa Jesus!

Bibeln var som en spegel där jag kunde se mina fel och brister. (Jakob 1:22–25) Jag förstod att jag betedde mig fruktansvärt illa: Jag var stolt och gjorde vad som helst för att bli något. Jag svor, rökte, slogs och söp. När jag förstod hur dåligt min livsstil stämde med Bibelns principer kändes det som att luften gick ur mig. Men jag var ändå beredd att ändra på mig. (Efesierna 4:22–24)

Särskilt den första tiden var jag helt överväldigad av skuldkänslor över det jag gjort tidigare i livet. Men vittnet som studerade med mig hjälpte mig mycket. Han visade mig vad Bibeln säger i Jesaja 1:18: ”Även om era synder skulle visa sig vara som scharlakan, skall de göras vita som snö.” Det här och liknande bibelställen fick mig att förstå att vår himmelske Far är barmhärtig och vill läka såren hos den som ångrar sina misstag.

När jag verkligen lärde känna Jehova ville jag överlämna mitt liv åt honom. (Psalm 40:8) Jag blev döpt 1992 vid en internationell sammankomst som Jehovas vittnen höll i Sankt Petersburg i Ryssland.

Jag har fått många nära vänner bland Jehovas vittnen. Då och då träffas vi och spelar bra musik och njuter av denna underbara gåva från Gud. (Jakob 1:17) En särskild välsignelse är min älskade fru, Kristina. Vi har delat mycket – både sorg och glädje – och jag kan berätta mina allra innersta tankar för henne.

Om jag inte hade blivit ett Jehovas vittne hade jag kanske inte levt i dag. Tidigare var livet bara en lång rad av problem och kriser. Nu lever jag ett meningsfullt liv och känner att allt har fallit på plats.