DE SOM förespråkar samarbete mellan olika religioner ser däremot annorlunda på saken. ”Nämn en religion som inte visar medkänsla ... som inte bryr sig om miljön ... som inte bryr sig om gästfrihet”, uppmanade Eboo Patel, grundaren av organisationen Interfaith Youth Core.

Ja, buddhister, katoliker, protestanter, hinduer, muslimer och många andra har vid olika tillfällen gjort gemensamma ansträngningar för att till exempel bekämpa fattigdom och landminor eller för att rikta uppmärksamheten på miljöfrågor och mänskliga rättigheter. Personer från olika religioner träffas också i diskussionsgrupper för att öka förståelsen för varandra och främja samarbete. De demonstrerar sin mångfald med ljusceremonier, festivaler, konserter, gemensamma böner och så vidare.

Löser man konflikter mellan olika religioner genom ökat samarbete? Är interreligiöst arbete Guds sätt att få till en bättre värld?

En av de största interreligiösa organisationerna skryter med att den är verksam i 76 länder och har medlemmar från över 200 religioner och samfund. Dess officiella målsättning är att ”verka för bestående, dagligt interreligiöst samarbete”. Men det har visat sig vara lättare sagt än gjort. Enligt organisationens grundare fick man till exempel vara försiktig när man utformade stadgarna för att inte väcka anstöt hos någon av de många trosriktningar och etniska grupper som skulle skriva på. En sak som de var oeniga om var om Gud skulle finnas med i stadgarna. Man bestämde sig till slut för att varken nämna eller ha någon koppling till Gud i dem.

Men om Gud är borta ur bilden, vilken betydelse har då religionen? Och på vilket sätt skiljer sig en sådan interreligiös rörelse från en vanlig välgörenhetsorganisation? Det är inte så konstigt att den tidigare nämnda organisationen beskriver sig själv, inte som religiös, utan som ”brobyggande”.

”Alla stora religioner har i grund och botten samma budskap: kärlek, medlidande och förlåtelse”, säger Dalai Lama, en framstående förespråkare för interreligiöst samarbete. Han tillägger: ”Det viktiga är att de egenskaperna finns med i vår vardag.”

 Naturligtvis kan inte vikten av kärlek, medlidande och förlåtelse nog betonas. I det som har kallats ”gyllene regeln” sa Jesus: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” (Matteus 7:12) Men handlar verklig tro bara om att vara snäll?

Paulus sa så här om många som påstod sig tjäna Gud på hans tid: ”Jag ger dem nämligen det vittnesbördet att de har nitälskan för Gud, men inte enligt exakt kunskap.” Vad var problemet? Han förklarade att ”eftersom de inte ... [kände] rättfärdigheten från Gud” sökte de ”befästa sin egen”. (Romarna 10:2, 3) Eftersom de saknade exakt kunskap om Gud var deras nitälskan och tro meningslös. (Matteus 7:21–23)

”Lyckliga är de som stiftar fred”, sa Jesus. (Matteus 5:9) Jesus levde efter det han lärde om icke-våld, och han predikade ett fredsbudskap för människor med skiftande religiös bakgrund. (Matteus 26:52) De som tog det till hjärtat knöts samman av ett starkt band av kärlek. (Kolosserna 3:14) Men var Jesus tanke bara att ”bygga broar” mellan människor med olika bakgrund så att de kunde leva i fred med varandra? Och valde han att samarbeta med andra religioner?

De religiösa ledarna som tillhörde fariséernas sekt och sadducéernas sekt motstod Jesus och försökte till och med döda honom. Hur reagerade Jesus? Han uppmanade sina lärjungar: ”Låt dem vara. De är blinda vägledare.” (Matteus 15:14) Han vägrade att ha någon som helst andlig gemenskap med sådana personer.

Längre fram bildades en församling i den grekiska staden Korinth, som var känd för sin multireligiösa kultur. Hur skulle de kristna bete sig i en sådan miljö? Paulus visade att de inte skulle ha något med andra religioner att göra när han skrev: ”Vilken samhörighet finns det mellan rättfärdighet och laglöshet? Eller vilken gemenskap har ljus med mörker? Och vilken samstämmighet finns det mellan Kristus och Belial [Satan]?” Han tillade sedan: ”Därför, gå ut ifrån dem och avskilj er.” (2 Korinthierna 6:14, 15, 17)

Det är tydligt att Bibeln är emot samarbete mellan olika trosriktningar. Men du kanske undrar: ”Hur ska man då lyckas uppnå enhet?”

Den internationella rymdstationen (ISS) – ett tekniskt under som kretsar runt jorden – är resultatet av ett samarbete mellan 15 länder. Tror du att ett sådant projekt skulle kunna genomföras om inte alla parter var överens om vilken ritning som gällde?

I själva verket är dagens interreligiösa rörelse i en liknande situation. Även om man talar mycket om respekt och samarbete så finns ingen gemensam ritning att bygga tron på. Det gör att man fortfarande är splittrade när det gäller moral- och lärofrågor.

Bibeln innehåller Guds normer, som kan liknas vid en ritning. Vi kan bygga våra liv på det den säger. De som har tagit till sig av dess budskap har kunnat övervinna rasistiska och religiösa fördomar och har lärt sig att samarbeta i frid och enhet. Gud förutsade att det skulle bli så här: ”Då skall jag förändra folkens språk till ett rent språk, för att de alla skall anropa Jehovas [Guds] namn, för att de skall tjäna honom skuldra vid skuldra.” Enhet kommer av att vi talar det ”rena språket”, att vi lever efter Guds normer för tillbedjan. (Sefanja 3:9; Jesaja 2:2–4)

Du är välkommen att besöka en av Jehovas vittnens Rikets salar för att själv se och uppleva den frid och harmoni som finns där. (Psalm 133:1)