KAN du som förälder känna igen dig i ovanstående situationer? Undrar du hur – eller om – man ska tillrättavisa sina barn i sådana lägen? Är det fel att ge tillrättavisning?

Ordet för ”tillrättavisning” eller ”tuktan” i Bibeln är inte bara en omskrivning för bestraffning. Det handlar i första hand om undervisning, fostran och korrigering. Det har inget att göra med misshandel eller grymhet. (Ordspråksboken 4:1, 2)

Tillrättavisning kan liknas vid trädgårdsskötsel. En trädgårdsmästare bearbetar jorden, tar bort ogräs, göder plantorna och skyddar dem mot skadedjur. Allteftersom en planta växer kan trädgårdsmästaren bli tvungen att tukta den för att få den att fortsätta växa i rätt riktning. Han vet att en väl avvägd kombination av tekniker kommer att få plantan att frodas och må bra. Föräldrar tar också hand om sina barn på många olika sätt. Men precis som man behöver tukta en planta behöver föräldrar ibland ge tillrättavisning för att korrigera felaktiga tendenser i ett tidigt skede och få barnen att utvecklas i rätt riktning. Om man däremot tuktar plantan för hårt tar den bestående skada. På samma sätt måste tillrättavisning ges med kärlek och omtanke.

Bibelns Gud, Jehova, är ett fint exempel för föräldrar på det här området. Hans tillrättavisning är så praktisk och värdefull att de som tillber honom till och med ”älskar tuktan”. (Ordspråksboken 12:1) De följer uppmaningen: ”Grip tag i tuktan; släpp den inte.” (Ordspråksboken 4:13) Du kan göra det lättare för ditt barn att ta emot din fostran om du anstränger dig för att tillämpa tre grunddrag i Guds tillrättavisning: Den är 1) kärleksfull, 2) rimlig och 3) konsekvent.

När Gud tillrättavisar motiveras han alltid av kärlek. I Bibeln sägs det: ”Den som Jehova älskar tillrättavisar han, ja, som en far gör med en son som han håller av.” (Ordspråksboken 3:12) Jehova är också ”en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede”. (2 Moseboken 34:6) Därför är han aldrig grym eller elak. Han tar heller aldrig till hårda ord, obefogad kritik eller sarkasm, som kan vara lika sårande som ”svärdsstötar”. (Ordspråksboken 12:18)

Naturligtvis kan inte föräldrar efterlikna Guds fullkomliga självbehärskning fullt ut. Ibland kommer ditt tålamod att prövas till bristningsgränsen, men försök även då komma ihåg att bestraffning som ges i ilska ofta är förtryckande, överdriven och motverkar sitt eget syfte. Sådan bestraffning är egentligen inte tillrättavisning; det är brist på självbehärskning.

Om du däremot är behärskad och kärleksfull när du tillrättavisar är chansen större att du uppnår goda resultat. Se hur George och Nicole, två av föräldrarna som nämndes i inledningen, hanterade sin situation.

”När Jordan till slut kom hem kokade jag och min fru av ilska, men vi höll oss lugna och lyssnade på hans förklaring. Eftersom det var så sent bestämde vi oss för att prata vidare på morgonen. Vi bad en bön tillsammans alla tre och gick och lade oss. Nästa dag var det mycket lättare att prata om saken på ett lugnt sätt som nådde fram till Jordan. Han tog ansvar för det han hade gjort och förstod att det skulle få konsekvenser. Som tur var insåg vi att om man går på sin första känsla när man är upprörd kommer det att få motsatt effekt. När man börjar med att lyssna brukar det ordna upp sig.” – George.

”Jag blev rasande när jag såg vad min son hade gjort mot sin syster. Jag var för arg för att agera rationellt, så i stället för att göra något direkt skickade jag honom till sitt rum. När jag väl lugnat ner mig hade jag ett allvarligt samtal med honom. Jag förklarade att han hade skadat sin syster och att våld inte är okej. Det fungerade bra på honom. Han sa förlåt till sin syster och gav henne en kram.” – Nicole.

Ja, rätt sorts tillrättavisning, även om den kräver bestraffning, motiveras alltid av kärlek.

Jehova tillrättavisar alltid ”i tillbörlig grad”. (Jeremia 30:11; 46:28) Han tar med alla omständigheter i beräkningen, även sådant som inte är uppenbart. Hur kan föräldrar efterlikna honom? Stephen, som nämndes i inledningen, förklarar: ”Även om vi kände oss ledsna och inte kunde förstå varför Natalie ljög om ringen försökte vi ta hänsyn till hennes ålder och mognad.”

Nicoles man, Robert, försöker också ta med alla faktorer i beräkningen. När barnen gör något dumt brukar han fråga sig själv: ”Är det här en engångsföreteelse, eller är det ett oroväckande mönster? Beror deras beteende på att de är trötta eller inte mår bra? Eller bottnar det i något annat problem?”

Dessutom inser resonliga föräldrar att barn inte är vuxna i miniatyr. Den kristne aposteln Paulus slog fast detta faktum när han skrev: ”När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn.” (1 Korinthierna 13:11) Robert säger: ”Jag brukar påminna mig om hur jag var som barn. Det hjälper mig att se saker i rätt perspektiv och att inte överreagera.”

Det är viktigt att ha realistiska förväntningar på sina barn samtidigt som man inte ursäktar eller överser med ett dåligt uppförande eller dåliga attityder. Om du tar hänsyn till dina barns förmågor och begränsningar och andra omständigheter kommer din tillrättavisning att bli balanserad och rimlig.

”Jag är Jehova; jag har inte förändrats”, sägs det i Malaki 3:6. De som tillber Gud litar helt på den här sanningen och känner sig trygga i den vetskapen. På samma sätt är det viktigt att tillrättavisning är konsekvent för att barn ska känna sig trygga. Det kan vara förvirrande och frustrerande för dina barn om ditt humör får avgöra vad som gäller.

Kom ihåg att Jesus sa: ”Låt bara ert ord ja betyda ja, ert nej, nej.” (Matteus 5:37) Tänk dig noga för innan du sätter ultimatum som du inte har en tanke på att genomföra. Om du säger att ett visst beteende ska få vissa konsekvenser, se då till att det blir så.

Om tillrättavisningen ska bli konsekvent är det nödvändigt med bra kommunikation mellan föräldrarna. Robert säger: ”Om mina barn får mig att gå med på något som min fru sagt nej till utan att jag visste det, ändrar jag mitt beslut för att backa upp min fru.” Om föräldrar inte är överens om hur man ska lösa en situation är det bäst att de pratar i enrum och kommer fram till en gemensam lösning.

Om du tar efter Jehovas kärleksfulla, rimliga och konsekventa tillrättavisning kan du vara övertygad om att dina barn kommer att få nytta av det. Under din kärleksfulla ledning kan de växa upp till mogna, ansvarstagande och balanserade vuxna. Det är som Bibeln säger: ”Öva en pojke enligt den väg han bör gå; han kommer inte att vika av från den ens när han blir gammal.” (Ordspråksboken 22:6)