Danielle, ett Jehovas vittne i Sydafrika, hittade en kvarglömd väska på ett fik. I väskan fanns en plånbok med pengar och bankkort. Danielle ville lämna tillbaka väskan till ägaren, så hon började leta efter en adress eller ett telefonnummer men hittade bara namnet på en man. Hon försökte få tag på mannen via banken men lyckades inte. Men så hittade hon även ett kvitto från ett läkarbesök och bestämde sig för att ringa numret som stod på det. Receptionisten som svarade gick med på att vidarebefordra Danielles telefonnummer till mannen.

 Mannen blev förvånad när de ringde från läkarmottagningen och berättade att Danielle hade hittat hans väska och ville lämna tillbaka den. När han skulle hämta den träffade han Danielle och hennes pappa. De passade på att berätta varför de hade ansträngt sig så mycket för att hitta honom. De berättade att de var Jehovas vittnen och vill följa det som står i Bibeln och att det var därför de var så angelägna om att vara ärliga. (Hebréerna 13:18)

 Några timmar senare skickade mannen ett meddelande till Danielle och hennes pappa och tackade igen för att de hade lämnat tillbaka väskan och plånboken. Han skrev: ”Jag uppskattar verkligen allt ni gjorde för att hitta mig. Det var så trevligt att träffa er, och jag kommer aldrig att glömma ert varma och vänliga sätt. Som ett uttryck för min tacksamhet vill jag ge er en liten gåva. Jag vet att ni gör uppoffringar för att tjäna Gud. Det ni gjorde, att Danielle var så ärlig och principfast, visar att ni är bra människor. Så än en gång, tack! Och må Gud välsigna er tjänst.”

 Några månader senare pratade Danielles pappa med mannen igen, och mannen berättade vad som nyligen hade hänt. Han hade varit ute och handlat och hittat en handväska på marken. När han fick tag på kvinnan som ägde väskan och lämnade tillbaka den förklarade han varför han gjorde det, att det var för att han själv nyligen hade varit med om samma sak. Han sa: ”En ärlig och snäll liten handling ger ringar på vattnet och gör livet bättre för alla i samhället.”