Den 14 september 2013 hölls avslutningen för den 135:e klassen i Vakttornets bibelskola Gilead vid Jehovas vittnens utbildningscentrum i Patterson i staten New York. Sammanlagt lyssnade 10 563 till programmet. Skolan utbildar erfarna förkunnare så att de kan göra ännu större nytta där de tjänar.

Guy Pierce, medlem av Jehovas vittnens styrande krets och ordförande för programmet, grundade sitt inledande tal på Matteus 28:19, 20: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.”

Broder Pierce framhöll att Jesus uttalande startade en kedjereaktion som har fortsatt ända fram till vår tid. När vi gör lärjungar lär vi dem att följa allt som Jesus befallde, inbegripet hans befallning att predika ”dessa goda nyheter om kungariket”. (Matteus 24:14) Det innebär att varje ny lärjunge blir en förkunnare och undervisare. Vad har den här kedjereaktionen lett till? Världens ”befolkning har ökat, men det har Guds folk också”, sa broder Pierce.

”De gav ’utöver sin verkliga förmåga’”. Thomas Cheiky, medlem av avdelningskontorets kommitté i USA, grundade sitt tema på 2 Korinthierna 8:1–4. Trots sin stora fattigdom insisterade församlingarna i Makedonien under det första århundradet på att få ge bidrag till de nödställda vännerna i Jerusalem. Gileadeleverna har visat samma generösa och osjälviska anda.

Samtidigt kan vi vara övertygade om att makedonierna inte gav bort så mycket att deras familjer eller tillbedjan påverkades negativt. Broder Cheiky uppmuntrade eleverna att efterlikna makedonierna genom att vara balanserade när de ger av sig själva.

”Skolan är slut”. Samuel Herd, medlem av den styrande kretsen, betonade varför eleverna ska komma ihåg det de fått vara med om under skolan. Precis som en trevlig melodi kan sätta sig på hjärnan och följa med en under hela dagen, kan de dyrbara minnena från Gilead hjälpa eleverna långt efter det att skolan är över.

Broder Herd påminde eleverna om att Guds minne är obegränsat. Han har namngett var och en av alla de miljarder stjärnor som finns i universum, och han kommer aldrig att glömma en enda av dem. (Psalm 147:4) Så han kommer verkligen att komma ihåg elevernas ansträngningar under Gileadutbildningen! De har samlat ”skatter ... i himlen”, och ingen kan stjäla de vackra tankar om eleverna som Jehova har samlat i sitt minne. (Matteus 6:20)

Eftersom Jehova kommer ihåg elevernas arbete och deras kärlek till honom kan de sätta värde på sina minnen från Gilead. ”När fina minnen från skolan lyser upp er vardag, glöm då inte att tacka den som är källan till er glädje – Jehova”, sa broder Herd. ”Tröttna aldrig på att plocka fram minnen. Behållningen kan vara oförglömlig.”

”Hämta styrka från Jehovas obeskrivliga kraft”. Gileadläraren Sam Roberson uppmuntrade eleverna att hämta styrka från Jehovas kraft i stället för att ta itu med utmaningar på egen hand. I Efesierna 3:20 beskrivs det i vilken omfattning hans kraft övergår vårt förstånd när det sägs att Gud ”kan göra oändligt mycket mer än allt vad vi ber om eller föreställer oss”.

Jehova ger av sin obeskrivliga kraft till alla kristna. Han är som en ”väldig man som injagar skräck”, en skräckinjagande krigare, som ställs inför stora utmaningar. (Jeremia 20:11) Broder Roberson påminde eleverna om att Jehova kommer att hjälpa dem att klara av vilka problem och svårigheter de än kan ställas inför.

”Bevara er värdighet”. En annan Gileadlärare, William Samuelson, förklarade att Gileadeleverna fått värdighet genom sin tjänst i två avseenden. De har visat att de är värda respekt genom sitt arbete före och under skolan. Dessutom får de ära och respekt genom att representera den högsta myndigheten i universum – Guds kungarike.

Hur kan eleverna bevara den här värdigheten? Broder Samuelson uppmanade dem att ge ära åt Jehova och att visa respekt för andra, precis som Jesus respekterade andras värdighet även när han behövde ge tillrättavisning eller råd. Vad blir följden? Precis som Paulus kommer eleverna att öka sin värdighet genom att ära sin tjänst i stället för att upphöja sig själva. (Romarna 11:13)

”Hästarnas myndighet ligger i deras gap”. Michael Burnett, också han Gileadlärare, visade hur vi arbetar i linje med uppfyllelsen av Uppenbarelseboken 9:19 när vi använder det vi lär oss vid våra möten för att tala med auktoritet i tjänsten. Han tog del i samtal med eleverna när de berättade och iscensatte erfarenheter som de haft i tjänsten under skolan. En elev väckte intresset hos en som jobbade på en bensinmack genom att ställa frågan: ”När började och slutade nationernas fastställda tider?” (Lukas 21:24) Vid ett besök längre fram förklarade han svaret för mannen genom att använda kapitel 4 i bibelboken Daniel och tillägget i boken Vad lär Bibeln?

”Deras hjärtan har stadgats”. Adrian Fernandez, medlem av avdelningskontorets kommitté i USA, intervjuade två av paren som gått igenom skolan. Broder Helge Schumi berättade att de ofta fick råd under skolan om att bevara sig ödmjuka, eftersom Bibeln visar att vissa av Guds tjänare blev stolta när de fått särskilda privilegier. (2 Krönikeboken 26:16) Broder Peter Canning drog sig till minnes det kloka rådet från en Gileadföreläsning om att lära sig landets språk: ”Var inte stolt. Var inte rädd för att göra bort dig.” De fyra eleverna berättade hur tacksamma de var för hur skolan har stärkt dem för det arbete som ligger framför dem och gett deras hjärtan stadga. (Hebréerna 13:9)

”Gläd er därför att era namn har blivit inskrivna i himlarna”. (Lukas 10:20) Geoffrey Jackson, medlem av den styrande kretsen, höll programmets huvudtal. Nu för tiden kommer de flesta Gileadelever inte att få samma revolutionerande uppdrag och spännande erfarenheter som tidigare elever som skickats till orörda distrikt. Så hur ska de reagera?

När de 70 lärjungar som Jesus sände ut återvände kunde de berätta fantastiska nyheter om att de hade drivit ut demoner i Jesus namn. (Lukas 10:1, 17) Även om Jesus höll med om att resultaten var spännande, sa han: ”Gläd er ändå inte över detta, att andarna underordnar sig er, utan gläd er därför att era namn har blivit inskrivna i himlarna.” (Lukas 10:20) Genom det visade han att de inte skulle uppleva sådana spännande saker varje dag. De skulle inte fokusera på sina resultat utan på sin lojalitet mot Jehova och på att få sina namn ”inskrivna i himlarna”.

”Det Jesus lärde de 70 lärjungarna gäller oss också”, sa broder Jackson. Vi får inte låta resultaten i vår tjänst vara det vi bygger vår glädje på eller det vi mäter vår lojalitet med. Vi får glädje och bevisar vår lojalitet genom att bevara vårt förhållande till Jehova starkt och genom att vara flitiga i tjänsten.

Jesus upplevde också saker som kunde ha dämpat glädjen. När han genom ett underverk hade gett mat åt tusentals människor började många följa honom. (Johannes 6:10–14, 22–24) Men de flesta av dem slutade kort därefter att följa Jesus när de inte ville acceptera hans läror. (Johannes 6:48–56, 60, 61, 66) De lojala apostlarna var däremot beslutna att stanna kvar hos Jesus. De var föredömen genom att de inte bara fokuserade på resultaten utan på sin lojalitet och på sitt förhållande till Jehova. (Johannes 6:67–69)

Avslutning. Eleverna fick sina diplom, och efter det läste en av eleverna upp ett brev från klassen där de uttryckte sin uppskattning. Broder Pierce avslutade genom att säga att Guds folk, inbegripet Gileadeleverna, inte framstår som särskilt speciella för världen. (Apostlagärningarna 4:13; 1 Korinthierna 1:27–31) Men Jehova är intresserad av vår hängivenhet och ger oss helig ande. Han imponeras inte av vår utbildning men, som broder Pierce sa: ”Det är vår lojalitet, vår tro och vår hängivenhet som betyder något för honom.”