Fladdermöss kan visserligen se, men för att skapa sig en uppfattning om sin omgivning i mörker använder de flesta arter sig av ekolokalisering. Det innebär att de använder ekon för att bedöma avståndet till det som finns runt omkring dem. En del fladdermöss kan till exempel skilja en mygga från en skalbagge baserat på hur snabba vingslag insekten har.

 Intressanta fakta: De flesta fladdermöss frambringar ett pulserande ljud i struphuvudet som sedan går ut genom deras mun eller näsborrar. Med hjälp av sina stora öron kan de uppfatta ljud som studsar tillbaka från närliggande objekt. De här ekona gör att fladdermusen kan skapa sig en mental 3D-bild av omgivningen. Fladdermusen kan avgöra på vilken plats, på vilken höjd och på vilket avstånd något befinner sig. Det här klarar den till och med av att göra samtidigt som andra fladdermöss för oväsen.

 Ekolokaliseringen måste vara otroligt exakt, för en felberäkning på bara en millisekund (en tusendels sekund) skulle kunna göra att fladdermusen missar sitt byte med så mycket som 17 centimeter. Enligt vissa forskare är en bättre precision än en millisekund ”nästintill omöjlig”. Men experiment tyder på att ekolokaliseringen hos fladdermöss har en precision på 10 nanosekunder (en nanosekund är en miljarddels sekund). Det gör att de kan bedöma avstånd med en exakthet på en millimeter eller ännu mindre!

 Forskare har använt sig av principen bakom ekolokalisering och utvecklat en elektronisk käpp som kan hjälpa synskadade att skapa sig en bild av sin omgivning. Den kan hjälpa dem att undvika hinder, även sådana i huvudhöjd, till exempel utstickande trädgrenar. Brian Hoyle och Dean Waters är två av hjärnorna bakom den här smarta käppen, som de kallar Batcane. De säger: ”En stor inspirationskälla under det här projektet har varit fladdermusens imponerande förmåga att använda sig av ekolokalisering.”

 Vad tror du? Har fladdermusens ekolokalisering kommit till genom evolution? Eller finns det en konstruktör?